I dag badade jag i havet. Underbart! Hoga vagor och runt 30 grader i bade luft och vatten.
Efter 48 timmars resa kom Kattis och jag hit till Varkala i Kerala, sodra Indien, igar. Varkala ar en badort och ar litegrann som Kanarieoarna fast inte lika tillrattalagt och med betydligt battre mat. I dagarna har det borjat ga charter hit fran Sverige. Sa det kommer nog att se ganska annorlunda ut har om nagra ar – trots att hotellen nu ar fulla ar det inte sarskilt mycket folk och majoriteten turister ar inhemska.
Resan blev nagot av en strapats eftersom det var dimma i London nar vi skulle lamna Arlanda vid fyratiden dan fore julafton. Sa istallet for att komma fram pa julaftons eftermiddag och ata trevlig julmiddag hos den svensk-indiska familj dar jag ska bo, fick vi vara pa resande fot i 48 timmar. Vi fick 5 timmar pa ett hotell utanfor Heathrow (SAS ar inte sa dumma faktiskt) och nastan lika lange pa ett hotell i Bangalore under resans gang sa vi klarade oss hyfsat bra. Sen checkade vi in pa vart ganska skabbiga hotell har i Varkala och sov i 14 timmar…
Det kanns fantastiskt att vara tillbaka i Indien. Alla minnen kommer forsande tillbaka. Allt fran den branda lukten i trafiken till de sma, smala farbroderna i sina kjolar till mina favoritratter tomato onion raita med parotha-brod och linsgrytan dal. Den tanke som for genom huvudet nar vi lamnade flygplatsen var: Varfor har jag inte atervant tidigare?
Nagot jag minns alltfor val fran de forra resorna ar de nyfikna blickarna, framfor allt mannens pastridiga stirrande som kan fa en rejal bomullstroja att kannas som en genomskinlig neglige. Men jag minns ocksa att stirrandet inte var lika farligt i syd som i norr och hittills har det varit helt okej. Visst far bikinibrudar en del blickar pa stranden har men pa den mest vasterlandska delen av stranden ar det fa som bryr sig.
I ovrigt ar det ju tre ar sedan tsunami-katastrofen i dag. Aven Indiens kust drabbades men har i Varkala har vi endast blivit paminda om detta av ett slags minnesmarke i sand pa stranden.
Vad galler bristen pa svenska bokstaver i detta inlagg far vi leva med det tills jag aterforenats med min dator om 2-3 veckor. Den finns nu tillsammans med en hel del annat bagage hos den svensk-indiska familj jag ska hyra rum av fran mitten av januari. Tills dess ar det backpacking i Kerala som galler, i kombination med nagra timmars arbete fran internetkafeer. Tyvarr ar bredbandet har ganska smalt…