Hej, jag kommer från svenska arbetsmiljöverket
… jag bara tänkte höra lite hur ni tänkte vad gäller säkerhet på det här bygget?
Jag tror inte det finns något ord för skyddsombud på tamil. (Bilder från tempelbygge i Chennai.)
Happy Holi!
Nu har jag fint Sverigebesök och gör den så kallade Gyllene triangeln tillsammans med mamma och Kajsa.
Idag firas en stor högtid i Indien: Holi.
Vissa super tydligen hela natten, sen på dagen springer man – främst de unga männen – omkring och kastar färg på varandra och andra.
Kajsa och jag vågade oss ut en sväng på stan och här är resultatet…
Regndans
Idag har jag dansat regndans! Fenomenet var underbart men tyvärr något som sannolikt aldrig skulle inträffa i Sverige.
Föreställ dig följande:
Du kommer in i en stor hall. Det finns två skyltar som leder in i varsin staket-omgärdad inhägnad. På den ena skylten står det “Men” – alltså karlar. På den andra står det “Ladies, children and couples”. Om du är man går du in bland de andra ogifta männen. Om du är kvinna, barn eller här med din livskamrat går du in i den andra inhägnaden.
Plötsigt släcks ljuset. Det börjar spruta vatten från taket. Efter 30 sekunder är du dyblöt. Hög musik sätts på. Discolampor börjar blinka. Alla omkring dig börjar tjuta av glädje och dansa till musiken.
Välkommen till “Rain Disco”.
Den här oväntat underbara upplevelsen var jag med om idag på nöjesparken Wonderla utanför Bangalore.
Det härliga är att om du föreställer dig 300 spiknyktra svenskar i samma situation hade alla stirrat framför sig, möjligen tagit något tafatt steg i otakt med musiken för att visa sin goda vilja. Men dansat? Det hade de knappast.
I Indien stod alla och kanondiggade 100 procent hela discot igenom.
Inne i “mansburen” hoppade de helnyktra unga killarna i extas. De skakade huvuden, axlar, höfter i takt med musiken, de studsade upp och ner, de dansade ringdans och skrålade högljutt.
I vår familjedel var det lite lugnare, men många dansade ringdans, hojtade i musikglädje, studsade och dansade vilt. (Så även jag och mina vänner, såklart.)
Indier vet verkligen hur man roar sig utan alkohol, vilket är en väldigt trevlig egenskap. Rain disco blev ett uppfriskande förtydligande av det.
Dessutom – om man generaliserar grovt kan man säga att en genomsnittlig indisk kille dansar lika bra som den mest rytmiska killen på valfritt Stockholmsdansgolv.
Inhemsk BPO växer snabbast
Oron för hur det ska gå för outsourcing-industrin när USA-ekonomin dippar är reell. Men det finns en faktor som är mycket hoppfull: den inhemska efterfrågan på outsourcing-tjänster växer rejält.
Affärstidningen Business Standard skriver idag att den inhemska BPO-marknaden* vuxit med 50 procent de senaste fem åren. Marknaden är nu värd 1,6 miljarder dollar. Det är fortfarande en relativt liten andel av den totala BPO-marknaden på 11 miljarder dollar, men tillväxttakten för inhemsk BPO är större än tillväxten på de uppdrag som kommer från utlandet.
Om fyra år, 2012, väntas inhemsk BPO omsätta 15-20 miljarder dollar av beräknade 50 miljarder dollar totalt.
Prognosen kommer från Everest Research Institute i samarbete med IT-branschorganisationen Nasscom.
På ren svenska betyder prognosen att Indiens ekonomi i allt mindre utsträckning är beroende av utländska pengar, och därmed blir mindre sårbar för ekonomiska svackor i exempelvis USA.
Indiens BPO-industri står på allt stadigare ben.
* BPO= business process outsourcing, det vill säga att man låter ett externt bolag sköta en del av företagets verksamhet, exempevis IT, kundtjänst eller backoffice-tjänster för banker.
Sommarjobb på DN och returresa i höst
Jag kommer hem till Sverige igen natten till 23 maj.
Nu har jag även fixat min återresa: 25 augusti åker jag till Indien igen och stannar till 20 december.
Det blir tre härliga sommarmånader hemma i Sverige!
Under den perioden ska jag sommarjobba på DN Ekonomi 5 veckor. Det blir kul! Då får jag möjlighet att lära känna redaktionen och tidningen bättre inför fortsatt samarbete från Indien i höst.
Resten av tiden i Sverige ska jag frilansa. Så hallå alla redaktörer, anlita mig gärna i juni och augusti! :-D
Varukorg Indien
PRO brukar göra jämförelser med varukorgar: De lassar en varukorg full med basvaror och jämför vad korgen kostar i ett antal olika livsmedelsbutiker.
Igår shoppade jag loss storslaget på Forum Mall, en stor och bra galleria här i Bangalore. Jag spenderade cirka 6900 rupier, omkring 1150 kronor. Det motsvarar två månaders lön för en indisk arbetare, eller en timmes arvode för en svensk it-konsult.
Det här fick jag för pengarna:
ett läderskärp av god kvalisort
fyra par trosor från Jockey
ett par capribyxor
en sax med Nalle Puh på
två crepe-sjalar (dupattas)
boken The World is Flat av Thomas Friedman, storpocket
boken Chart Throb av Ben Elton, pocket
dvd-filmen 28 Weeks Later
magasinet Food Lovers Bangalore
2 rullar presentpapper
yogamatta av fint märke
yogamatta-väska av fint märke
2 tomma cd-fodral
en sportbehå
ett par leggings
fotkräm
ett mindre anteckningsblock
en liten tejprulle
ett paket med kuvert
en liten, billig plastlåda för visitkort
en billig plastpärm för visitkort
Jag undrar vad den här varukorgen kostar på Åhléns?
Ny, bra svensk resesajt
Det har startats en ny, bra resesajt i Sverige: Bortabra.se. Grundaren heter Göran Ingman och är en gammal kollega från IDG som sa upp sig för ett par år sedan för att frilansa.
Göran är en jäkligt duktig kille och sajten ser mycket bra ut. Gillar de stora, fina bilderna och framför allt funktionen att toppbilden i artiklarna är blädderbar, som ett bildspel – testa själva och se på denna artikel om Armenien (för övrigt ett drömresemål!).
Det är smart att starta en resesajt: de traditionella leverantörerna av resejournalistik har ju varit väldigt trögstartade på nätet. Borde helt klart finnas en lucka på marknaden.
Chefredaktör Göran har skrivit ett mission statement i sin första krönika, som handlar om flashpackers. Jag hade ingen aning om det, men jag är helt klart en flashpacker. Älskar ordet!
Göran har lyckats rekrytera mycket namnkunniga reportrar. Och jag själv har äran att vara krönikör! Min första krönika publicerades i dag och heter Med sjukdom som merit.
Kvinnodagen i Indien
I dag ar det internationella kvinnodagen. Har i Indien har jag sett nagra spar:
Pratade med en kompis som jobbar inom BPO-sektorn i Bombay (BPO= business process outsourcing) och han hade pa jobbet igar haft obligatorisk narvaro vid ett antal foredrag av kvinnor som varit framganga i yrkeslivet. Hans hogsta chef ar tydligen en kvinna, kanske paverkar hur det prioriteras.
I tidningen stod det i morse att 26,2 procent av alla foretag (minns tyvarr ej avgransningen, men kan tanka mig att det var borsbolag som raknades) har en kvinna i styrelsen. Forst trodde jag att 26,2 procent av alla styrelseledamoter var kvinnor och blev jatteglad! Men okej, riktigt dar ar vi inte an.
Pa ett lyxhotell i turistorten Mahabalipuram dar jag befinner mig just nu berattade en anstalld att de firat dagen genom att ge gratis drinkar och sma presenter till de kvinnliga gasterna. Och i Bangalore ar det kvinnofest pa det femstjarniga hotellet Taj Residency ikvall dar tjejer dricker gratis fram till klockan nio.
Presenter och gratis drinkar ar alltid kul, men pa natt satt kanns det inte som att det var riktigt sa kvinnodagen var tankt. Typ morsdag fast aven for oss utan barn…
Jag ar sedan lange feminist men tycker att kvinnofragan i Indien overskuggas av det starka behovet att utrota fattigdomen. Men om man tittar pa den verksamhet som sker med exempelvis mikrolan till kvinnor runt om i varlden, sa tycks det ju som att fattigdomsutrotning och kvinnomakt ofta gar hand i hand.
Chennai
Nu har jag mitt första besök från Sverige! Nina, en kompis och fd kollega från IDG, är här och hälsar på. Jag har inte kunnat ta helt ledigt från mina uppdrag men försöker semestra och jobba lite parallellt.
Igår stack vi till Chennai, staden som tidigare hette Madras. Chennai ligger på östkusten, i delstaten Tamil Nadu, vid Bengaliska bukten. Visst låter det underbart? Nina letar efter Fantomen men jag är osäker på om vi hittar honom här. Bengalen ligger ju ganska långt norrut. Men kanske har vi sån tur att han kommer hit på ett uppdrag. (Jag lovar att be om en autograf till dig isåfall, pappa!)
Nina har aldrig varit i Asien tidigare men är extremt cool. Hon tycker att trafiken är jobbig i Bangalore men det är hon ju inte ensam om. Här i Chennai är det betydligt bättre – staden är lika stor som Bangalore men vägarna är dimensionerade efter antalet invånare.
För tillfället är jag ensam på hotellet med avsikt att skriva i några timmar – har en hel del deadlines denna vecka. Nina är i tryggt sällskap med vår gladlynte riksha-wallah Tamil som skjutsat henne till en galleria.
Lustigt nog är Alex som jobbar på CIO Sweden (samma tidning som Nina) här i Chennai just nu på en resa med Indiens största IT-konsultbolag, TCS, Tata Consultancy Services. Så igår tog vi några drinkar tillsammans på en bar. Det var inte helt lätt att hitta en normal bar här i Chennai – de vi först hittade var beckmörka källarlokaler där grupper med tystlåtna män satt och söp och tittade på cricket. Efter en kort sväng där hittade vi Bike & Barrel på ett lyxhotell, en trevlig bar som skulle kunna ha legat var som helst i världen. Där firade vi min födelsedag med att bli lite fulla på Kingfisher-öl och drinkar.
Hos Ingegerd och Rumi blev jag firad redan på måndagkvällen. Ingegerd hade fixat en supersmarrig tårta och Geetha hade köpt blommor. Jag blev jätteglad!
Imorgon reser vi vidare till tempelstaden Mahabalipuram. Jag var där med Nina (alltså en annan Nina) för elva år sen men minns inte så mycket, så det blir kul att komma tillbaka.
Förresten besökte vi idag kryptan och katedralen där Jesus lärljunge Tomas tvivlarens reliker sägs vila. Ett väldigt heligt ställe för katoliker. Man fick dock inte se några knotor.
