Gandhi och Zac O’Yeah
En av Sveriges bästa författare är Zac O’Yeah, som jag bokledes blev bekant med under min första Indienresa 1996. Jag hade inte en tanke på att skaffa guideböcker eller på annat sätt förbereda mig när jag åkte till Indien första gången. Jag hade aldrig varit utanför Europa och hade inte förberett mig det minsta på vad som skulle vänta mig. Möjligen att jag växlade till mig några resecheckar. I övrigt konstaterade jag att det skulle vara väldigt varmt i Indien, varför det var bättre att jag köpte kläderna på plats. Jag minns att jag hade en t-shirt med mig och kläderna jag reste i.
Min nyköpta Haglöf blev sex kilo lätt – jag minns att Arlanda-personalen skrattade förvånat när de fick höra att jag skulle vara borta i sex veckor – åkte jag iväg. Jag blev grundlurad, magsjuk som tusan, totalt kulturchockad och älskade varje sekund.
Men med på resan bar jag Zac O’Yeahs guidebok till Indien som jag fått i present av pappa. Det är en fantastisk bok. En personlig guidebok som mer handlar om kultur och människor än om hotelltips och busstider.
Det högsta betyg man kan en guidebok gav jag året efter, då jag snålpackade min ryggsäck för att åka till Indien igen. Jag sparade på kilona även denna gång, men mitt vältummade exemplar av Zacs Indien-guide var värd varje hekto.
När jag förra året stack till Indien för att bo där ett tag fick jag kontakt med Zac och möjlighet att träffa honom. Jag gjorde en intervju om hans nysläppta bok, Mahatma! eller konsten att vända världen upp och ned.
Jag har fått lämna mitt inbundna ex av boken bakom mig i Indien av bagagemässiga skäl – jag är inte längre lika bra på att packa lätt. Men nu har jag fått tag i ett pocketex som snart lär vara lika tummat som min gamla guidebok.
Nedan är den artikel som mötet med Zac resulterade i, sedermera publicerat i Computer Sweden.
“Gandhi var en bloggare”
En av världens främsta it-nationer grundades av en teknofob. Det är en välkänd sanning om Indien – men den stämmer inte.
- Gandhi hade bloggat och använt Facebook om han levt i dag, säger Zac O’Yeah som i dagarna kommit ut med en ny biografi om Indiens nationalfader Mahatma Gandhi.
Mahatma Gandhi blev under 1900-talets första halva en förgrundsgestalt för Indiens självständighetskamp och landets nationalfader. Han var också en känd teknofob – Gandhi ville återinföra spinnrocken och motarbetade textilindustrin.
I dag är Indien en snabbt växande it-nation. När CS träffar författaren Zac O’Yeah, som lagom till 60-årsdagen av Gandhis död har skrivit en bok om nationalhjälten, är det i landets hektiska it-huvudstad Bangalore. Men Gandhi-experten O’Yeah slår snabbt hål på myten om Gandhi som teknofob. It-nationens fader var ingen bakåtsträvare, anser han.
- Att Gandhi skulle vara emot teknologi är en vanlig missuppfattning. Han var inte emot teknik – han var emot att ta bort arbetstillfällen för fattiga och skapa massarbetslöshet.
Gandhi var tvärtom väldigt intresserad av teknik som var nyttig, berättar Zac O’Yeah. Hans fokus låg på hur man kan få tekniken att tjäna människan, och inte tvärtom.
- Gandhi hade bloggat och använt Facebook om han hade levt i dag. Det vore konstigt annars. Gandhi gav ut en egen veckotidning där han skrev vad han tyckte och tänkte. Alltså var han i princip bloggare redan på sin tid.
Gandhis oförtjänta rykte som bakåtsträvare har sitt ursprung i att han använde spinnrocken som symbol. Indien hade tidigare haft en stark textilindustri. Men under brittiskt herravälde skickade man istället råvaran till Storbritannien, där fabriker vävde tyger som sedan skickades tillbaka till Indien. På kort tid gick Indien från att vara en av världens största textilproducenter till att betala britterna för förädlingen.
Det ville Gandhi ändra på. Därför uppmuntrade han befolkningen att skaffa sig en spinnrock för att själva spinna tråd och väva sina egna tyger.
- Gandhi hade teorier om allting. Han var en universalmänniska, det var inte bara tjat om andlighet, säger Zac O’Yeah.
I dag pågår en liknande utveckling som den Gandhi drev. Indien har de senaste åren byggt upp en stark it-kompetens genom att genomföra västvärldens idéer till låga löner. Men nu börjar de indiska ingenjörerna satsa på egna idéer istället, och startar företag riktade mot den växande indiska marknaden. Den indiska it-sektorn håller på att skaffa spinnrockar.
Gandhis hade tydliga mål för den indiska ekonomin. Tillsammans med ekonomer tog han fram teorier om hur man bygger en permanent ekonomi, alltså en ekonomi som är långsiktigt hållbar. Ändliga resurser som olja, malm och mineraler kunde enligt Gandhi inte ligga till grund för en ekonomi, då uppstår oundvikligen en kamp om naturresurserna.
- Om vi istället kan lära oss att använda naturresurser som förnyas finns ingen anledning att ha konflikt med varandra. Då kommer världen automatiskt att bli bättre, säger Zac O’Yeah.
Miljö var en central fråga för Gandhi. Han förutspådde redan 1928 de miljöproblem som skulle följa Indien och Kinas välstånd i spåren. “Gud förbjude att Indien följer efter i den västerländska industrialiseringens spår”, för om Indien ägnade sig åt jämförbar ekonomisk exploatering skulle “världen skrapas ren som av gräshoppor”, citerar Zac O’Yeah i sin tidigare bok Guru!.
Tecknen på vad som komma skall är tydliga i Indiens svar på Silicon Valley, den sydindiska staden Bangalore där Zac O’Yeah bor sedan sju år tillbaka. It-sektorns enorma tillväxt i Indien – från 26 miljarder kronor till 203 miljarder på sju år – har satt sina spår i it-huvudstaden. Nybyggda kontorsskrapor trängs med tempel och gamla låghus, och trafiken är det stora samtalsämnet. Det har de senaste tio åren blivit näst intill omöjligt att ta sig fram: på gator avsedda för en sömnig småstad färdas nu närmare 7 miljoner människor. Här trängs it-proffs och call center-arbetare med häst och vagn, nyköpta bilar och fler mopeder än vad man kan räkna.
Gandhi skulle ha en enkel lösning på det här, tror Zac O’Yeah.
- Han skulle inte komma med svåra lösningar som att bredda gatorna. Om man spekulerar skulle han kanske istället föreslå att man decentraliserar arbetsplatserna och arbetar hemifrån – distansarbete med hjälp av it-teknik, säger Zac O’Yeah.
FAKTA/ It-nationens landsfader
- Mahatma Gandhi, eller Mohandas Gandhi som han egentligen hette, trädde under 20-, 30- och 40-talen fram som frontfigur för den indiska frihetskampen. Han betraktas än i dag som it-nationens nationalfader.
- Gandhi var djupt andlig och ledde frihetskampen med en icke-våldsprincip, han insisterade på att Indien skulle frigöra sig från Storbritanniens kolonialstyre utan blodig revolution. 1947 nådde han sitt mål och Indien blev självständigt. Året efter mördades Gandhi.
Hur blir man ekonomijournalist?
Fick ett mejl av den blivande ekonomijournalisten Hanna Näslund. Hon vill ha tips om hur hon på bästa sätt lägger upp sista delen av sin utbildning för att lyckas inom sitt drömyrke: journalist, gärna med inriktning ekonomi.
Det finns helt klart fler än ett svar på Hannas funderingar. Det är inget självklart val. Vore kul om fler ekonomijournalister ville ge Hanna sina bästa råd!
Här är Hannas fråga:
Jag har sedan länge haft som mål att utbilda mig till och så småningom arbeta som journalist. På grund av en rad samverkande faktorer valde jag dock att läsa Ekonomprogrammet i Uppsala, studier som skulle ge mig de behörighetsgivande 60 poängen för Journalisthögskolan i Göteborg men som jag knappast hade för avsikt att slutföra. Nu sitter jag här med två alternativa vägar till en efterlängtad examen, men hur jag än vrider och vänder på det hela så verkar ingenting självklart. Kanske beror det också på att jag ständigt läser, hör och tar intryck av en bransch som verkar erbjuda allt annat än självklara vägar in. Men varför inte fråga en erfaren och livs levande journalist om råd?
Frågan är alltså. Hur gör jag på bästa sätt för att få arbeta med mitt drömyrke?
Alternativen är följande:
1. Som sedan länge planerat läsa Journalisthögskolan i Göteborg (två år, alternativt tre med master. en praktisk utbildning som ska ha bra rykte). Jag har isf utöver detta de kurser jag läst hittills dvs: Statskunskap A, Nationalekonomi A, Företagsekonomi A, Statistik för ekonomer 15 hp, och en introduktionskurs “Ekonomi, företag och samhälle”.
2. Läsa klart ekonomiprogrammet (1 år kvar) och då ha Nationalekonomi som huvudämne (B och C-kurs inkl C-uppsats). Dessutom jobba ideellt som en av två redaktörer för den Studenttidning (ges i 5000 ex till Uppsalaekonomer) som jag idag skriver sporadiskt för. Därefter läsa en ett-årig masterutbildning i journalistik i Uppsala alternativt annan master.
Det ska tilläggas att jag inte varit på det klara med vilken sorts journalist jag vill bli, men att jag uppenbarligen har ett intresse för ekonomi och absolut skulle tycka att det var oerhört intressant att arbeta som ekonomijournalist. Frågan är bara om den ekonomiutbildning jag har hittills räcker och om jag isf ska satsa på att få en längre utbildning i just journalistik?
Här är mitt svar:
A) I grunden är det viktigast att du gör det som du går igång mest på. Vad får det att pirra i magen? Vad skulle du göra om du visste att du inte skulle misslyckas?
B) Rent strategiskt tror jag båda alternativen är bra. Men ska man verkligen granska det i sömmarna skulle jag överväga tre saker:
1) JMG har, som du också nämner, ett bra rykte. JMG, MKV och JMK är högst rankade skulle jag påstå – men för det påståendet har jag ingen vetenskaplig grund. I vissa regioner är lokala folkhögskolor väldigt väl ansedda, kanske till och med att föredra över högskolorna. Tex anses Skurup ha en mycket bra journalistutbildning, en åsikt som säkert finns i stora delar av landet men som framför allt märks på medier i Skåne.
2) Det absolut viktigaste för en karriär inom journalistiken är erfarenhet. Utbildning kommer i andra hand. Journalist är ett hantverksyrke. Att under utbildningstiden skriva och publicera sig är mycket bra, både för det du lär dig och för att ha arbetsprover att visa upp.
I vikten av erfarenhet ligger också att PRAKTIK är extremt viktigt. Den utbildning du väljer bör ha en längre tids praktik med i kursen.
Sidoinfo: När du gör praktik, se till att du hamnar på en dagstidning. Har du ingen dagstidningserfarenhet blir det svårt att komma in på en dagstidning efter utbildningen. (Förutsatt att du vill skriva – annars ska du skaffa praktik på nyheter i tv/radio, om det är vad du vill jobba med.) Och även om du inte vill jobba på dagstidning värderar nästan alla redaktioner, tidningar och chefer att man arbetat med dagliga nyheter, gärna på en lokaltidning. Eftersom de flesta chefer själva gått den vägen tycker de att det är den bästa vägen att gå.
3) Att kunna säga att du är civilekonom tror jag smäller rätt bra. Det är inte många journalister som har en civilekonomutbildning! Det är en klar konkurrensfördel som ekonomijournalist.
Jag skulle alltså rösta på alternativ 2.
Vad säger ni andra?
Folk läser min bok (en senkommen aha-upplevelse)
Min första bok, Nätdejting – allt du behöver veta, kom ut januari 2008. Jag skrev den tillsammans med dejtingcoachen och matchmakern Marie Hagberg (som för övrigt nyligen börjat blogga).
Eftersom det har sålts ett par tusen exemplar av boken förstår jag ju, rent teoretiskt, att folk förmodligen läst den. Men ärligt talat så har jag haft så fullt upp det senaste året att jag inte tänkt på mycket på boken. Jag lämnade den väldigt mycket bakom mig när manuset (äntligen!) var klart, och Marie skötte all PR och tog alla intervjuer.
I dag behövde jag få tag i en omslagsbild till boken och hittade ingen i mitt eget arkiv. Googlade och hamnade på Stockholms bibliotekssajt. Fann denna skärmdump:
Fem av de åtta exemplar som finns på Stockholms bibliotek är utlånade. En person har varit slarvig och är sen med att återlämna boken.
Nätdejtingboken är förvisso långt ifrån så populär som fantasyförfattaren David Eddings, som ligger på utlåningstoppen.
Men ändå – plötsligt blev det så verkligt. Jag såg framför mig hur nyfikna och vårpirriga singlar sitter i soffan med boken i knät. Läser de ord som jag knattrade ner på min Dell i stugorna på Gotland och i Småland, och under många långa kvällar i lägenheten på Södermalm.
Det känns lite konstigt och ganska coolt. Men framför allt känns det som ett fantastiskt förtroende! Om någon enda person hittar sitt livs kärlek på nätet med hjälp av vår bok var det värt varenda timmes skrivjobb.
E-handelsboken är klar!
Efter några svettiga veckor är Urban Lindstedts och min kommande bok “E-handlarens handbok” färdigskriven. Den ska nu sättas/layoutas och korrekturläsas. Vår vän och kollega Martin Roos gör omslaget, som enligt Urban blir skitsnyggt. Har inte sett det än men Martin är duktig så jag har höga förväntningar.
Det är rätt jobbigt att skriva böcker. Det är kul och otroligt tillfredsställande när det är färdigt, men det tar en jäkla tid.
Med den här boken har Urban dragit ett tyngre lass än jag. Han började skriva på boken för över ett år sedan, men annat arbete kom emellan. För att lyckas fullgöra projektet bad han mig om hjälp. Vi satte oss i höstas ned med det material som fanns, gick igenom synopsisen (en synopsis är en plan över innehållet och vilka kapitel som ska skrivas) och delade sedan upp kapitlen mellan oss.
En bra synopsis är helt nödvändigt när man ska skriva en bok. Man bör redan i planeringsstadiet lägga upp arbetet i så mycket detalj som möjligt. Man behöver noggrannt tänka igenom vilken målgrupp man riktar sig till och vilken nytta man ska erbjuda dem. Naturligtvis blir det en del justeringar i kapitel och upplägg under arbetets gång men att ha en genomtänkt och detaljerad synopsis är guld värt.
Det är också bra att vara två när man skriver en bok. Dels är det både enklare och roligare, ifall samarbetet funkar. Dels får man mer disciplin när man sätter deadlines ihop och har någon annan att ansvara inför.
Man kanske tror att det är lätt att avsätta tid till bokskrivande som frilans, men även för en frilans dimper det kontinuerligt ner andra arbetsuppgifter. Och eftersom man inte får så mycket betalt för att skriva böcker kan det vara ganska svårt att tacka nej till andra, bättre betalda uppdrag. Det är lätt hänt att man skjuter på bokarbetet och helt enkelt inte tar sig tid, eller snarare tar sig råd, att prioritera det.
Att ha en redaktör att bolla med och en deadline för när manuset ska till sättning och tryck hjälper såklart. Urban ger ut vår bok på sitt eget förlag, No Digit Media. Så han har även fungerat som min redaktör. Urban är en hård och bestämd redaktör som innerst inne är väldigt snäll. Det har funkat utmärkt.
Senast 27 maj är boken ute.
Kan även tipsa om att Urban ger ut ett bra nyhetsbrev om e-handel. Jag brukar hjälpa honom att skriva notiser till det, ett uppdrag jag lär mig mycket på. E-handel är väldigt spännande! Faktum är att jag ända sedan barnsben drömt om att ha en egen butik – kioskägare var ett av mina drömyrken innan jag som åttaåring bestämde mig för att bli författare, vilket senare omvandlades till journalist. Kanske kan jag en vacker dag vara alla tre?
Matutmaning
För länge sedan fick jag en matutmaning av mymlan/Sofia Miriamsdotter. Jag glömde att svara på den då men den har aldrig helt lämnat huvudet – jag har ibland ett väldigt bra minne, även om det som för de flesta är ganska selektivt.
Så – nästan ett halvår försent kommer nu min lista över mat jag ätit och inte. Ganska roligt faktiskt att läsa igenom listan, det finns så mycket olika mat världen runt. Mat är en spännande del av kulturen. Och det finns många rätter på listan jag inte hade någon aning om fanns.
“Instructions: Here’s a chance for a little interactivity for all the bloggers out there. Below is a list of 100 things that I think every good omnivore should have tried at least once in their life. The list includes fine food, strange food, everyday food and even some pretty bad food – but a good omnivore should really try it all. Don’t worry if you haven’t, mind you; neither have I, though I’ll be sure to work on it. Don’t worry if you don’t recognise everything in the hundred, either; Wikipedia has the answers.
Here’s what I want you to do:
1) Copy this list into your blog or journal, including these instructions.
2) Bold all the items you’ve eaten.
3) Cross out any items that you would never consider eating.
4) Optional extra: Post a comment at http://www.verygoodtaste.co.uk/ linking to your results.
The VGT Omnivore’s Hundred:
1. Venison (rådjur)
2. Nettle tea (nässelte)
3. Huevos rancheros
4. Steak tartare (råbiff)
5. Crocodile (krokodil)
6. Black pudding (blodpudding)
7. Cheese fondue (ostfondue)
8. Carp (karp)
9. Borscht (östeuropeisk rödbetssoppa)
10. Baba ghanoush (aubergineröra)
11. Calamari (bläckfisk)
12. Pho (vietnamesisk nudel- och biffsoppa)
13. PB&J sandwish (smörgås med jordnötssmör och sylt)
14. Aloo gobi (indisk potatisrätt som är gul till färgen)
15. Hot dog from a street cart (varmkorv från ett gatukök)
16. Epoisses (en specifik fransk ost)
17. Black truffle (svart tryffel)
18. Fruit wine made from something other than grapes (fruktvin gjort på något annat än druvor)
19. Steamed pork buns (en sorts dim sum, ungefär kinesisk kroppkaka)
20. Pistachio ice cream (pistagenötsglass)
21. Heirloom tomatoes (vet inte om jag har ätit det)
22. Fresh wild berries (vilda färska bär)
23. Foie gras (gåslever)
24. Rice and beans (ris och bönor)
25. Brawn, or head cheese (aladåb)
26. Raw Scotch Bonnet pepper (en tokstark peppar)
27. Dulce de leche (kokad kondenserad mjölk)
28. Oysters (ostron)
29. Baklava (turkiskt bakverk)
30. Bagna cauda (italiensk sås med sardeller)
31. Wasabi peas (wasabiärtor) eller wasabinötter?
32. Clam chowder in a sourdough bowl (musselsoppa i en skål av surdegsbröd)
33. Salted lassi (indisk yougurt- och vattendrink med kryddor)
34. Sauerkraut (surkål)
35. Root beer float (en variation på glass i läsk)
36. Cognac with a fat cigar
37. Clotted cream tea (något form av smör som serveras till te?)
38. Vodka jelly/Jell-O (gelé med sprit)
39. Gumbo (amerikansk gryta med en redd buljong som grund)
40. Oxtail (oxsvans)
41. Curried goat (brittisk getgryta)
42. Whole insects (hela insekter)
43. Phaal (en indisk curry)
44: Goat’s milk (getmjölk)
45. Malt whisky from a bottle worth £60/$120 or more (whisky som kostar mer än 800 kronor)
46. Fugu (japansk blåsfisk som är dödlig om ej rätt tillagad)
47. Chicken tikka masala (indisk kycklingrätt)
48. Eel (ål)
49. Krispy Kreme original glazed doughnut (en donut från ett särskilt företag gjort på ett särskilt sätt)
50. Sea urchin (sjöborre)
51. Prickly pear (en sorts kaktus)
52. Umeboshi (inlagt japanskt plommon)
53. Abalone (havsöra)
54. Paneer (indisk ost)
55. McDonald’s Big Mac Meal
56. Spaetzle (tysk pasta) (trodde det var nåt österrikiskt)
57. Dirty gin martini (olivspad istället för vermouth i drinken)
58. Beer above 8% ABV (öl som är starkare än 8 volym%)
59. Poutine (kanadensisk rätt med pommes frites, ost och brunsås)
60. Carob chips (carob betyder johannesbrödsträd)
61. S’mores (knäckebröd, choklad, marshmallow)
62. Sweetbreads (bräss)
63. Kaolin (en särskild sorts lera, ja lera)
64. Currywurst (en tysk korv med ketchup och kryddor)
65. Durian (en illaluktande frukt)
66. Frogs’ legs (grodlår)
67. Beignets, churros, elephant ears or funnel cake (donut, friterad åttastjärnig degkorv, langos, struva)
68. Haggis (mat kokad i fårmage. brittisk såklart)
69. Fried plantain (stekt kokbanan, alltså osöt banan)
70. Chitterlings, or andouilette (soppa på inälvorna från en gris)
71. Gazpacho (kall grönsakssoppa)
72. Caviar and blini (kaviar och blini)
73. Louche absinthe (absint med vatten och socker)
74. Gjetost, or brunost (mesost)
75. Roadkill (överkört djur)
76. Baijiu (kinesisk sprit gjort på durra med en alkoholhalt på 40-60 %)
77. Hostess Fruit Pie (fruktpaj av märket Hostess)
78. Snail (snigel)
79. Lapsang souchong (rökt svart te)
80. Bellini (drink med mousserande vin och persikopuré)
81. Tom yum (en thailändsk soppa)
82. Eggs Benedict (engelsk muffin, ägg, hollandaisesås m.m.)
83. Pocky (choklad på kexpinne)
84. Tasting menu at a three-Michelin-star restaurant. (har ätit på en restuaring med tre stjärnor i Michelin Guide)
85. Kobe beef (ett särskilt japanskt kött)
86. Hare (hare)
87. Goulash (ungersk gryta)
88. Flowers (blommor)
89. Horse (häst)
90. Criollo chocolate (choklad gjord på den “finaste” chokladbönan criollo)
91. Spam (pressat konserverat kött)
92. Soft shell crab (mjukskalig krabba)
93. Rose harissa (nordafrikansk tomatsås med rosor)
94. Catfish (malfisk)
95. Mole poblano (mexikansk sås med massor av roliga kryddor)
96. Bagel and lox (bagel med gravad lax)
97. Lobster Thermidor (krabba med särskild fyllning)
98. Polenta (majsmjöl)
99. Jamaican Blue Mountain coffee (kaffe odlat i Blue Mountain på Jamaica)
100. Snake (orm)
Jag skickar vidare matutmaningen till Josefine och Anders.
Bukarest vs landsbygden, köttkonserver och dans
Nu har vi varit nästan två månader i Bukarest. I början av veckan kom jag ut på landet för första gången. Jag gjorde en tågresa till staden Sibiu, en fin medeltida stad i Transylvanien som byggdes av saxarna. Det tyska namnet på staden är Herrmanstadt – en majoritet av invånarna var tidigare etniska tyskar, men de flesta av dem har nu flyttat till Tyskland. Emmigrationen skedde framför allt under kommuniståren. Nu är stadens invånare till 95 procent rumäner.
Jag har ofta fått höra att skillnaden mellan huvudstaden Bukarest och resten av landet är stor. Jag träffade härom veckan Janne Kettnaker, chef för Exportrådet här i Bukarest, som beskrev Rumänien som två olika ekonomier. Löner och priser skiljer stort mellan Bukarest och resten av landet. Och på landsbydgen finns det mycket fattigdom.
Det jag såg under tågresan bekräftade det Janne och andra berättat. Utanför fönstret passerade bönder som körde hö med häst och vagn, och fåraherdar med käpp låg och vilade eller vandrade med sin boskap. Några traktorer åkte vi förbi, men även ett par kvinnor som gick på åkern och sådde för hand.
En helt annan värld än moderna Bukarest.
Även staden Sibiu var en annan värld. Vackra, gamla hus i tysk stil. Och en fantastisk fin “gamla stan” som var nästan helt avstängd från trafik – fjärran från Bukarests sexfiliga boulevarder. Jag gillar Bukarest, men Sibiu var något helt annat. Och så har ju regionen faktiskt också varit ett helt annat land – Transylvanien har tillhört Österrike-Ungern, och Sibiu var ännu längre tillbaka en saxisk huvudstad. För hundra år sedan var drygt hälften av befolkningen tyskar, enligt Wikipedia. Där slutar mina stapplande historiekunskaper, andra berättar nog detta bättre. Men Rumäniens historia blir mer och mer fascinerande ju mer jag läser om den.
Landskapet på vägen till Sibiu var periodvis mycket vackert, med bergskedjan Karpaternas snötäckta toppar i horisonten. I kväll ska vi till Transylvanien igen tillsammans med vännerna Kattis och Gary som är på besök från Stockholm. Denna gång blir det dock en lite kortare resa – till populära Brasov som ligger vid foten av bergen i Transylvanien.
Tågen här är inte moderna. De ser ut att vara 50-60 år gamla och jag misstänker starkt att de outsourcat driften till Indian Railways: tågen är långsamma och vagnarna ordentligt smutsiga.
Toaletterna i den andraklassvagn jag reste i susar upp som nummer tre på listan över de äckligaste toaletter jag sett i mitt liv. Och det säger en hel del eftersom jag har vistast i Indien i totalt cirka ett och ett halvt år. Sitsarna var igengrodda av brungrå smuts – de var högst sannolikt även de 50-60 år gamla. I Indien har man ändå fördelen av att de otäckaste toaletterna inte har någon sits, utan har ett “hål i marken”, så att även vi kvinnor slipper oroa oss över att någon hudyta ska komma i kontakt med eländet.
Men jag gillar att åka även sunkiga tåg, och sätena var bekväma. Så jag är helnöjd med resan, även om det var lite saftigt att 28 mils resa tog sju timmar i vardera riktning.
Jobbet jag gjorde i Sibiu var en intervju med CIOn (IT-chefen) för Scandia Romania – Rumäniens största tillverkare av köttkonserver. Rares Popescu, som CIOn heter, är 35 år gammal och har infört tillverkningsföretagets första affärssystem. De har gått från 16 till över 120 datorer på fyra år och det är naturligtvis ett jättestort jobb att få med sig alla anställda i skiftet när arbetsprocesser ska datoriseras och förändras. Intervjun publiceras längre fram i tidningen CIO Sweden.
Rares tog med mig till deras fabrik i Sibiu. Där tillverkas alltså köttkonserver, bland annat den populära “Paté Sibiu”. Jag var lite orolig för lukten innan jag åkte dit, jag har ju inte ätit kött på ett tag nu och man vänjer sig av med det ganska fort. Men det var ingen större fara, grislevern som levererades fryst i 20-kiloslass från Tyskland hade en lite skarp lukt när den maldes ner till paté, men i övrigt var det ganska mycket som vilken fabrik som helst. De har inget slakteri.
Jag har äntligen börjat lägga upp lite bilder på Flickr, här hittar ni mina Bukarest-bilder. (Du som läser det här direkt på bloggen ser också de senaste bilderna i vänsterkant.)
Fick igår också en ny kamera levererad som jag kan spela in HD-video med! Är väldigt uppspelt över detta. Det är en Sony Cybershot DSC-T500 som vi fått rekommendade av Siddarths bror, som visat fina filmer från kameran på sin HD-TV. Det är en kompaktkamera som till skillnad från min systemkamera är lätt att ta med överallt, och stillbilderna blir hyggliga.
Har gjort ett test med att ladda upp en film på Youtube. Den blev lite hackig tycker jag. Men det är verkligen kul att kunna använda video nu – i Indien var uppkopplingen så långsam att det inte ens gick att titta på video, än mindre ladda upp.
Se videon från igår kväll – traditionell rumänsk dans på restaurangen Cara cu Bere i Bukarest
