Ny terrorattack i Indien
Ikväll skedde det första terrorattentatet i Indien sedan 26 november-attacken i Bombay.
Återigen är det utlänningar som är måltavlan. Denna gång meditationsturister i staden Pune.
Det kafé som bombats är German Bakery, som framför allt besöks av gäster hos det världsberömda Osho International Meditation Center. Till detta meditationscenter vallvärdar både västerlänningar och indier.
Enligt indiska tv-nyheter har någon hittat en väska som troddes vara kvarglömd. När man öppnade väskan smällde det.
I skrivande stund anges dödssiffran till åtta, varav tre är utlänningar.
Säkerheten har ökat kraftigt i Bombay sedan attentatet 2008. Kroppsvisitering är numera standard när man ska besöka en shoppinggalleria, visumreglerna har skärpts ordentligt och det har blivit svårt att få tag i ett simkort utan omfattande dokumentation.
Men att terroristerna skulle slå till mot ett fik där västerlänningar tar igen sig med en latte efter en dags meditation, det var det nog ingen som hade förutsett.
Ikväll skedde det första terrorattentatet i Indien sedan 26 november-attacken i Bombay.
Återigen är det utlänningar som är måltavlan. Närmare bestämt meditationsturister i staden Pune.
Det kafé som bombats är German Bakery, som framför allt besöks av gäster hos det världsberömda Osho International Meditation Center. Till detta meditationscenter vallvärdar både västerlänningar och indier.
Enligt indiska tv-nyheter har någon hittat en väska som troddes vara kvarglömd. När man öppnade väskan smällde det.
I skrivande stund anges dödssiffran till åtta, varav tre är utlänningar.
Säkerheten har ökat kraftigt i Bombay sedan attentatet 2008. Kroppsvisitering är numera standard när man ska besöka en shoppinggalleria, visumreglerna har skärpts ordentligt och det har blivit svårt att få tag i ett simkort utan omfattande dokumentation.
Men att terroristerna skulle slå till mot ett fik där västerlänningar tar igen sig med en latte efter en dags meditation, det var det nog ingen som hade förutsett.
Mina två världar
Att resa och skriva är att leva i två världar.
Den ena världen är den omkring mig. Just nu en tågkupé som glider genom kvällsmörkret, med fem helglediga indiska soldater på väg hem som sällskap. Fyra av dem har somnat, den femte lyssnar på musik i mobilen och sjunger med.
Den andra världen är världen i datorn: artikelbeställningar, arbete med texter, Facebook, svenska tidningar, Twitter och bloggar.
Under den pågående Indienresan jobbar jag stadigt med att försöka sälja reportage härifrån. Hittills har jag inte fått napp på ett enda artikelförslag! Däremot har jag fått in ett antal andra uppdrag spontant, som alla är Sverigebaserade. Det är kanske universum som talar om för mig att det är dags att flytta hem. (Vi landar den 18 mars.)
Så här såg min dag ut idag:
Vaknade strax efter nio, det var fjärde natten på ett riktigt fräscht hotell. Rena lakan, varmvatten i duschen.
Satte nästan direkt på datorn. Kollade mejlen. Jobbade ett par timmar med ett uppdrag där jag hjälper en småföretagare att marknadsföra sig på nätet.
Åt frukost på rummet klockan elva. Fortsatte sedan att jobba med ett annat uppdrag, där jag skriver hemsidestexter för ett spännande tillväxtföretag.
Vid tvåtiden började vi packa – tåget skulle gå 16.40. Vi checkade ut strax efter tre och letade reda på en rickshaw till stationen.
15.45 var vi framme på tågstationen – en hel timme tidigt.
Trodde vi.
Men på tågstationen visade det sig att tåget hade gått 15.40! Jag hade blandat ihop tågtiderna med ett tåg vi ska ta nästa vecka. Inte smart.
Så vi fick kasta oss in i en ny rickshaw och bli avsläppta på taxistationen. Där följde hetsiga diskussioner med omkring tolv män som tryckte sig så nära som möjligt, gormade och hade varsin åsikt. En typisk indisk beslutsprocess med andra ord.
Vi beslöt oss för att åka med en äldre chaufför som hade en hygglig bil. Han brände på i kittlande 70 kilometer i timmen hela vägen till nästa tågstation, 80 kilometer bort på landsvägen.
Samtidigt som jag satte mig i baksätet på taxin hade mitt nya företag Happy Frog Media ABs sitt första möte med Swedbank i centrala Stockholm.
Jag håller på att starta aktiebolag tillsammans med Siddarth, min man. Jag kommer att vara heltidsanställd i bolaget och Siddarth ta konsultuppdrag.
Vi har en tredje styrelseledamot, varumärkeskonsulten Katarina Johansson (som också råkar vara min bästa vän). Hon är en utmärkt rådgivare, och ryckte nu dessutom in för att skriva på papper hos Swedbank. Vi måste ha ett företagskonto för att kunna betala in aktiekapitalet.
Så, när jag satt där i taxin fick jag ett sms om att jag nu bums bör föra över aktiekapitalet.
Det var bara att hala upp datorn och koppla upp med mitt mobila modem. Bilen susade fram över skumpiga vägar, medan jag frenetiskt knappade in koder på min bankdosa. Dammet yrde in – det är ett under att min bärbara dator är vid liv efter alla skumpiga, dammiga resor vi har gjort ihop.
I sådana ögonblick möts mina två världar extra intensivt. Och jag älskar det!
Nu sitter jag alltså på tåget och jobbar. Och drömmer om en kall öl. Efter två veckor i delstaten Gujarat, där alkohol är förbjudet, börjar jag bli lite sugen. Men just nu nöjer jag mig med vad som helst – den oväntade taxifärden gör att vi inte har ätit sen frukost för snart nio timmar sen, så nästa försäljare som klampar in i vår kupé kommer att göra en bra affär.
