Nästa hållplats: Bukarest
Om fyra veckor flyttar vi till Bukarest! Vi kommer att bo där i ungefär 6 månader. Anledningen är att Siddarth blivit erbjuden ett tidsbegränsat uppdrag i Rumänien. Han kommer fortsätta att vara anställd på Accenture India men är utlånad från 16 februari.
Hittills har jag inte stött på någon som varit i Bukarest och gillar stan. Men det hindrar inte att jag är glad och förväntansfull. Det ska bli underbart att bo i en stad där man kan ta sig runt. Bukarest har tunnelbana!
De invändningar folk har mot Bukarest är att det är skitigt, korrupt och hårt trafikerat. Men jag har svårt att tro att det kommer att vara skitigare, mer korrupt eller hårdare trafikerat än Bombay.
Rumänien är en IT- och outsourcing-nation i vardande, så det kommer finnas en hel del intressant att skriva om. Outsourcing-trenden är även anledningen till att vi åker – Siddarth ska driva ett outsourcingprojekt inom försäkringsbranschen . Kunderna är försäkringsjättar i Frankrike, Italien och Spanien. Personalen pratar flytande franska, italienska och spanska, däremot inte så mycket engelska tydligen.
Språket är en av de utmaningar vi räknar med att möta i Rumänien. Den andra är maten. Det finns inte mycket till vegetarisk kost där. Men eftersom Siddarths arbetstider kommer att ändras från 12-23 till 9-18, och det inte är 33 grader i köket, så kommer vi kanske ibland få lust att laga mat om kvällarna.
För att överbrygga språkproblemen ska jag gå en distanskurs i rumänska vid Lunds universitet. Det är rätt fantastiskt att det går att göra så.
Bukarest – vår nya hemstad. Svinkallt om vintern, stekhett om sommaren. Passa på att hälsa på till våren.
Business Trash
Jag har nyss checkat in på mitt hotellrum i Hong Kong.
Det är billigt: 300 kronor natten. Men det är inte jättefräscht.
Mitt rum är smalt med en säng, ett litet skåp, en skoltavla för barn (?), en väldigt liten och smutsig tv, flammiga lakan, ett inbyggt bås med toa och Stockholmsdusch, samt ett fönster täckt med silverpapper.
När jag forcerade fönstret för att spana in utsikten upptäckte jag två saker:
1) Mitt fönster vetter mot ett mycket litet rektangulärt utrymme där fyra höghus möts.
2) En binda har slängts ut genom ett fönster och hamnat utanför mitt. Den är tyvärr använd.
Inser nu att det behövs en ny kategorisering av resenärer.
Det finns redan ett begrepp som heter flashpackers – vilket är backpackers som blivit äldre och börjat resa med högre komfort.
Men det behövs också ett uttryck för oss som reser i jobbet, men ligger långt från Business Class.
Mitt förslag är Business Trash.
Begreppet känns extra motiverat när jag öppnar det lilla klädskåpet och hittar en hårtork samt en tom liten kondomförpackning.
Men vad gör väl det när det finns wifi…!
I övrigt är mitt allra första intryck av Hong Kong att det känns som New York.
Specialerbjudande på min bok
Adlibris har just nu ett specialerbjudande på min och Marie Hagbergs handbok i nätdejting. Det har i dagarna gått ut som ett specialerbjudande för medlemmar på dejtingsajten Spraydate – en lättsam och trevlig dejtingsajt för singlar.
I januari var det ett år sedan boken släpptes. Jag tror den har sålt ganska bra, men har inte stenkoll på siffrorna. Vi har fått jättemycket press, mycket tack vare att Marie, som tagit ansvar för marknadsföringen, är duktig på PR.
Här säljer Adlibris boken Nätdejting – allt du behöver veta för 95 kronor
Bombay är som Norrlands inland
Att bo i Bombay är som att bo i Norrlands inland. Fast med 18 miljoner invånare.
Restid till närmsta stadskärna: 1,5-3 timmar.
Restid för att gå ut och dansa en fredagskväll: 1-3 timmar.
Restid för att gå på bio en lördagskväll: 1-2 timmar.
Restid för att gå ut och äta på en trevlig restaurang: 1-3 timmar.
Restid för att gå på teater: 1-3 timmar.
Siffrorna är baserade på vår förort Powai. Om Siddarth hade jobbat i en de västra delarna av staden hade vi kunnat bo i Bandra, då hade vi haft de flesta av ovanstående aktiviteter på max en halvtimmes bilresa.
Hade Siddarth jobbat i södra delarna av stan, och vi haft råd att betala 40 000 kronor i månadshyra, hade vi kunnat bo i city tre mil härifrån.
Men nu bor vi i Powai och det är ganska trevligt det med. Fast man är inte lika nära naturen som i Norrlands inland.
Brodermord på balkongen: Historien om Roland
Den 30 september 2008 kom Roland in i våra liv. Han och hans syster hade då i tre veckors tid vistats inuti sina ägg på vår balkong. Äntligen kläcktes de!
Men deras liv fick en dålig start. De pyttesmå duvungarna trillade ner i det minimala hålet till avloppsbrunnen på balkongen. Vi hittade dem, och Siddarth fiskade upp Roland som fortfarande var vid liv. Hans syster hade tyvärr inte klarat sig, så vi hällde på en hink vatten och spolade iväg henne.
Roland levde på vår balkong i fem lyckliga veckor. I början drack han mjölk från både mamma och pappa. Efter cirka tio dagar började han äta uppstötningar av frön och dylikt som hans föräldrar kom med.
Med tiden började mamma och pappa Duva lämna Roland ensam allt längre perioder. Ibland skrek han gällt efter mat, vilket framför allt i slutet blev ganska irriterande. Men oftast satt han tyst. Kanske tänkte han på livet utanför balkongen, på den stora värld som mamma och pappa berättat om. Kanske funderade han på när han skulle våga ge sig ut i den.
När Roland var omkring tre veckor gammal kom han in i en tonårsperiod som var ganska jobbig. Så fort han fick syn på oss burrade han upp sig hotfullt och smällde med näbben som om han ville bita oss. Det var en stor förändring mot den lilla mjuka Roland vi sett tidigare. Men vi förstod att han behövde frigöra sig. Han var ju ingen tamduva, han var en självständig kille.
Kanske var Rolands ilska också en reaktion på att han fick tillbringa så mycket tid ensam. Inte nog med att hans föräldrar lämnade honom själv i långa perioder. Både jag och Siddarth gav oss ut på resor och hälsade ibland inte på honom på uppemot en vecka. Livet förändrades, och det gjorde även vår relation.
I slutet var Roland en fullvuxen duva. Han var elegant med mjuka, lätta kurvor och bara lite, lite gult fluffkvar på huvudet. Kroppen var täckt av fina grå fjädrar.
Vi var stolta över Roland. Samtidigt tyckte vi att det började bli dags. När ska du flytta hemifrån, Roland? När ska du sätta eget bo?
Så skedde det vi fasat för. Rolands föräldrar bestämde sig för att vår köksbalkong var en så utmärkt plats att föröka sig på att de la två ägg till.
Två ägg till!
Efter två månader med duvor på balkongen var detta inte odelat goda nyheter. Kul för dem att de skulle bli föräldrar igen. Kul för Roland att bli storebror. Men inte helt kul för oss att ha duvor, fjädrar, kackel och en sjuherrans massa bajs på köksbalkongen i två månader till.
Men vänta nu… Skrev jag “Kul för Roland”? Det kanske inte stämmer.
För kort tid efter att mamma Duva lagt sina två nya ägg på balkongen började konstiga saker hända. Det lät som bråk där ute. När jag gick ut och tittade flög först pappa, sen ofta även mamma iväg. En lite aggressiv Roland fanns kvar, han såg uppeldad ut på något vis.
Efter några dagar fann vi ett av äggen krossat. Någon hade puffat ner äggen från den lilla avsats där tvättmaskinen står, ner på det hårda kakelgolvet. Ett av syskonen sprack.
Vad hade egentligen hänt? Varför bråkade de? Och vem av duvorna skulle döda familjens eget ägg, mörda Rolands blivande syskon?
Först funderade vi på om någon utomstående duva tagit sig in på balkongen. Men sen insåg vi. Det kunde bara ha varit Roland.
Det är svårt att se sådant hos någon man tycker om. Men vi tvingades inse att vår Roland i vredesmod och av svartsjuka hade mördat sitt syskon.
Hur skulle det gå för det överlevande ägget med Roland kvar i boet?
Skulle mamma och pappa klara av att försvara syskonet mot en rasande Roland?
Vi förklarade situationen för vår hemhjälp Geetha. Hon vickade på huvudet i sedvanligt indiskt manér. Hon tittade på Roland. Roland satt avvaktande på balkongräcket. Han hade nyligen börjat ta mycket korta flygturer – från golvet till räcket – och verkade vara på gång att lära sig flyga.
Plötsligt sträckte Geetha ut handen och knuffade Roland av räcket. Roland flaxade till, och landade sedan ett par decimeter bort på räcket. Geetha knuffade av honom igen. Roland flaxade och landade åter på räcket. Så gav Geetha honom en tredje knuff. Roland flög bakåt litegrann, och flaxade febrilt. Han försökte få fäste med klorna på husväggen, men gled obönhörligt nedåt. Det sista vi såg av Roland var hans skrikande, flaxande figur som långsamt dalade nedåt från vår balkong på trettonde våningen.
Siddarth och jag gapade. Två månaders ansvar, förhoppningar, och - ja, kärlek – var ute i vårt liv. Abrupt och definitivt. Geetha skrattade, vickade på huvudet igen och gick in och började städa.
Timmarna efter att Roland försvunnit tyckte vi oss höra hans hungriga skrik nedifrån. Kanske landade han på en balkong under vår. Förhoppningsvis har han överlevt förvisningen. Kanske kan han flyga nu. Någon dag hoppas vi att han hittar tillbaka till vår lilla köksbalkong på trettonde våningen.
EPILOG
Framtiden ser inte så ljus ut för Rolands kvarvarande syskon. Föräldrarna är på balkongen större delen av dagen, men de verkar inte sitta på ägget. Tyvärr misstänker vi att ägget är dött. Kanske har de fortfarande en förhoppning om att ungen ska leva. Men de är inte alls lika engagerade och noga med ruvningen som de var när Roland och hans syster var ägg.
Vi hoppas att ägget överlever. Inte så mycket för föräldrarnas skull, som för att Roland då slipper bördan av att vara dubbelmördare. Kain gånger två. Men sannolikt är den bördan tyngre för oss än den är för Roland.
Jag fick även en annan insikt om Roland idag. Jag stod och tittade på hans mamma. Hennes smäckra nacke, så olik pappans tjocka och burriga. Hennes späda ansikte, så olikt pappans grova. Jag slogs av hur lik Roland är sin mamma. Och insåg plötsligt: Roland är en flicka!
Siddarth är fortfarande inne i förnekelsestadiet. “Roland is a man!” är hans enda kommentar. Vår gäst Nela föreslog att han kanske är en feminin herrduva.
Mina tankar går idag till vad som gått fel. Självrannsakelse. För trots att vi gjort allt vi kunnat för Roland har någonting gått snett. Ett syskon dog i ägget, kanske två. Det var ingen olyckshändelse.
Och Rolands agerande mot sina syskonägg kastar också nytt ljus på incidenten när hans syster dog i avloppet. Vem var det som tog initiativet till att gå ner där? Och vad skedde egentligen där nere i mörkret? Var det en naturlig död eller säkerställde Roland att hoan skulle få all mat själv? Vi kommer aldrig att få veta.
Allt vi kan göra är att vänta och hoppas att Roland en dag kommer tillbaka. För vad hoan än har gjort förblir hoan vår Roland.
SÅ MINNS VI ROLAND
Roland 14 dagar.
Roland 24 dagar.
Roland 27 dagar.
Detta är den sista bilden av Roland. Bilden togs drygt en vecka innan han försvann.
Roland som nykläckt.
Tidigare inlägg om Roland:
Unge Herr Roland Duva
Roland 8 dagar
Roland 10 dagar
Singapore-artikel och hemlagad mat
I dag publicerade Bortabra.se min artikel från Singapore. Jag var där redan i april-maj, men inom resejournalistiken har man cykler som gör att vissa resmål och restyper passar bättre att skriva om vissa säsonger. Jag antar att Göran på Bortabra har fingertoppskänsla för att läsarna nu börjar fundera på vinterns Asienresa.
I dag skedde också något annat stort: någon lagade mat i vårt kök för första gången. Vi lyckades fixa gas till spisen för 5-6 veckor sedan, men sedan dess har vi bara gjort någon enstaka insats à la pastakokning eller stekning av dosas (indiska lins- och rispannkakor) gjorda på färdigblandat mjöl.
Men i eftermiddags kom en gäst hit som heter Nela och kommer från Tjeckien. Hon satte igång att laga en ljuvlig grönsaksgryta med tillhörande sallad. Jag blev alldeles lycklig.
Det är första gången jag träffar Nela, hon verkar vara en härlig och energisk person, konstnär och ska resa i Indien i fem månader. Hon har rest här i totalt två år (!) tidigare. Vi fick kontakt via Couchsurfing.com.
För den som inte känner till Couchsurfing så handlar det om att man blir medlem på en sajt och kan sedan be andra medlemmar att få bo gratis hemma hos dem när man reser. Det är ett trevligt sätt att träffa folk från hela världen.
För övrigt soffsurfade jag hemma hos en malaysisk tjej som heter Mia när jag var i Dubai för några veckor sedan. Eller, sängsurfade egentligen – jag fick dela hennes dubbelsäng. Mer om Dubai-resan senare, jag har massor att blogga om men även väldigt många deadlines.
Roland 10 dagar
I dag fyller Roland tio dagar. Det verkar som att vingarna börjar utvecklas mer, han har fått lite bodybuilder-stuk på överkroppen. Ser även ut som att klorna blivit större. Han bajsar oerhört mycket.
Unge Herr Roland Duva
Det här är Roland. Han kläcktes på vår köksbalkong tisdag den 30 september 2008.
Roland är mycket liten. Igår, när Roland var bara en dag gammal, ramlade han och hans syster ned i det lilla avloppet på vår köksbalkong. Tyvärr märkte inte vi det förrän nästa dag, då vi inte kunde se dem någonstans på den lilla balkongen.
När vi fann syskonparet hade Rolands syster redan gått bort. Men Roland var fortfarande vid liv och Siddarth lyckades fiska upp honom ur avloppet. Geetha (en glad och trevlig kvinna som hjälper oss att städa) gav honom lite vatten på en sked.
Efter visst besvär – duvboet på balkongen ligger precis bredvid vår tvättmaskin, och när Roland kryper under tvättmaskinen hittar mamma och pappa inte honom – har nu familjen återförenats. Roland och hans föräldrar bor på en handduk mitt på vår köksbalkong. Roland verkar ha återhämtat sig ganska bra och vi har gott hopp om att han kommer att överleva.
Mina skor har möglat
Med 70 procents luftfuktighet händer det konstiga grejer när man inte använder saker på ett tag.
Indien är ett äventyrsspel
När jag var tolv-tretton år gammal började jag spela äventyrsspel på datorn. På den tiden var grafiken väldigt enkel och man navigerade med piltangenterna och skrev in kommandon på engelska i en prompt.
Svårigheten i spelen var att hitta rätt lösningar, men en lika stor utmaning var att formulera sig korrekt och att ställa rätt frågor. Spelet vara bara programmerat att känna igen vissa formuleringar, så det gällde att hitta dessa.
Om man exempelvis skrev “ask man woman” kanske ingenting hände. Men om du istället skrev “ask man blonde” började han berätta om blondinen.
I Indien är det likadant. Man måste ställa frågorna på ett klurigt sätt för att få svar. Och man bör alltid fråga flera gånger, gärna på olika sätt och med olika formuleringar, för att säkerställa att svaret verkligen är korrekt.
Två exempel:
Häromdagen var jag på ett köpcentrum med min nya finsk-italienska kompis Aili. Det var rea och lång kö i kassan när vi skulle betala. Vi fick fram till en tjej ur personalen.
“Finns det någon annan kassa vi kan betala i?” frågade Aili.
“Nej”, svarade tjejen och log.
Aili tänkte ett par sekunder.
“Finns det en kassa på nedervåningen?” frågade hon.
“Ja”, svarade tjejen och log.
“Kan vi betala för våra saker där?”
“Ja”, svarade tjejen, fortfarande lika glad att kunna hjälpa till.
Alldeles nyss ringde jag ett enkelt litet hotell i Delhi där jag bott tidigare. Utöver ett par kackerlackor var det helt OK , men framförallt hade de trådlöst internet och det är guld värt.
“Har ni något rum imorgon?” frågade jag.
“Nej”, svarade killen. “Vi är fullbokade”.
“Jaha”, sa jag. “Har ni något rum?”
“Ring det här numret”, sa killen.
“Har ni något rum imorgon?” frågade jag den man som svarade på det nya rummet.
“Nej, inte imorgon”, svarade mannen.
“Okej… Har ni något rum?” frågade jag igen.
“Vill du ha air-condition?”
“Om det går”, svarade jag.
“Vilken tid kommer du?”
“Sex eller sju.”
“OK. Det går bra.”
Skam den som ger sig. I Indien lönar det sig sällan att vara foglig och artig. Den som tjatar mest får som den vill! Ibland kan det utvecklas till en ren uthållighetskamp.
