83 miljoner 33-åringar
I Indien bor det 83 miljoner människor som är lika gamla som jag.
Det finns alltså närmare tio gånger så många 33-åringar i Indien som det finns människor i Sverige.
Jag fascineras fortfarande nästan dagligen över hur väldigt många människor det finns här, överallt.
En vanlig kväll i Haridwar. Den hinduiska ritualen puja utförs vid floden Ganges.
Känd tv-journalist bemöter tittarkritik
I dag har det hänt något väldigt intressant här i Indien. En av landets mest kända tv-journalister, Barkha Dutt, har skrivit ett långt, öppet brev till tittarna för att bemöta den massiva kritik hon fått efter förra veckans rapportering från Bombay.
I efterdyningarna av attacken är många indier rejält förbannade på politikerna, som man tycker inte har gjort något för att stoppa terrorismen, men också på media som man tycker skötte bevakningen oetiskt.
Kritiken går bland annat ut på att media i sin snabba rapportering på plats har avslöjat polisens motaktioner och strategier, så att terroristerna kunnat följa händelserna på teve och på nätet. (Fast jag fick höra via en mejlinglista jag är med i att de tidvis loopade vissa tv-sändningar och stängde av andra, just för att hindra att information spreds.)
En annan del av kritiken är att reportrarna inte visat tillbörlig respekt för attentatets offer, utan stuckit mikrofonen i ansiktet på chockade människor.
Denna kritik är inte ovanlig efter katastrofer av olika slag. Men det som är unikt i detta är att Barkha Dutt, en känd tv-reporter som rapporterat live från Bombay och fått utstå mest kritik, i dag går ut och svarar på kritiken.
Hon hänvisar i sitt långa brev framför allt till den kritik som finns mot henne på nätet. Detta har drivit henne att ta bladet från munnen och försvara sig. Exempelvis finns det (minst) en grupp på Facebook som är kritisk, för att inte säga hatisk, mot Barkha Dutt.
Som journalist förstår jag att det måste vara en obehaglig situation för Barkha Dutt att bli föremål för förbannade och hatiska tittarsajter. Samtidigt tycker jag det är häftigt att tv-publiken i och med internet och sociala medier har fått en så stark position. Tittarna kan enas i kritiken, ställa reportrar till svars inför öppen ridå och tillsammans bli så mäktiga att landets främsta journalister känner sig tvingade att svara offentligt.
När har vi sett nåt sånt i Sverige? Hos oss nedlåter sig journalister alltför sällan till att svara på läsar- eller tittarkritik. Jag hoppas vi kan bli bättre på det – utan att det ska krävas någon terrorattack eller hatsajter.
Läs Barkha Dutts brev till tittarna på tv-kanalen NDTVs sajt.
PS: Rekommenderar även den här skakande berättelsen, helt med egna ord, om hur ett gift par klarade sig igenom dramat på Taj Mahal Hotel.
Vittnesrapporter live på nätet
Jag har varit i Sverige under terrordådet i Bombay. Reser tillbaka på måndag. Den mest aktuella och gripande bevakningen av det som händer finns på Twitter, vilket är en så kallad mikroblogg med korta uppdateringar. I en speciell kanal för Bombaybor skriver privatpersoner om vad som sker just nu – det är alltså vittnesrapporter live. Flera stora nyheter i utvecklingen har jag sett först på Twitter. Det som händer långt bort kommer plötsligt väldigt nära.
Ger finanskrisen Bric-länderna fördel?
I eftermiddag klockan 16 svensk tid är jag med i Studio Ett, P1, och diskuterar hur finanskrisen påverkar Bric-länderna. Kommer krisen att ge tillväxtekonomierna en fördel? Hur påverkas de och hur rustade är de att stå emot? Ett högintressant ämne!
I västvärlden har vi kreditkris och hotande recession. Men hur klarar sig de nya tillväxtekonomierna Brasilien, Ryssland, Indien och Kina genom finanskris och lågkonjunktur. Under flera år har man talat om att makten över världsekonomin håller på att flytta från USA och västvärlden. Men vad händer när konjunkturen vänder kommer tillväxtekonomierna vara vinnare? Jan Häggström, chefsekonom Handelsbanken, Lars Magnusson, ekonom-historiker, Nils Grafström, chef Stora Enso Brasilien, Rolf Eidem, nationalekonom Finansdepartementet, Lisa Bjerre, frilansjournalist medverkar.
Lyssna kl 16-16.45, eller på webben efteråt. [Inslaget börjar cirka 10 minuter in i sändningen.]
Personalomsättningen går ner
Personalomsättningen i Indiens outsourcing-sektor är ökänd. Branschsnittet har legat kring 35 procent.
Och det är inte konstigt: talangpoolen i Indien är gigantisk men konkurrensen om erfaret folk är hård. Den som har bra utbildning, är duktig och har några års erfarenhet på jobbet har kunnat kräva löneökningar på 30 procent och uppåt vid varje jobbyte. Snittiden en outsourcing-anställd stannar på ett företag har därför legat på 11 månader.
Och det tycker jag är förståeligt – om man kunde öka lönen från 30 000 kronor i månaden till 45 000 kronor, och sedan till 65 000 kronor… ja, då skulle jag också byta jobb rätt ofta.
Men nu börjar avmattningen märkas. Redan i våras berättade de svenska företag jag mötte att det blivit lättare att rekrytera. De sökande krävde inte längre lika fantasiartade höjningar.
I dag skriver affärstidningen Mint att personalomsättningen i BPO sektorn – alltså Business Process Outsourcing, som omfattar framför allt IT-arbete samt call centers – sjunkit till under 20 procent tredje kvartalet i år, jämfört med 35 procent 2007.
“First they tried bonuses. Then award programmes, and long-term planning for career. But the US financial crisis has helped Indian outsourcing firms do what they couldn’t quite do on their own: get employees to stick around”, skriver Mint.
Den dippande konjunkturen gör också att man snart sagt varje dag läser rapporter om att olika institut sänker tillväxtförväntningarna för Indien. De senaste åren har tillväxten av BNP snittat på 8,5 procent. Investmentbanken Goldman Sachs sänker nu sin prognos till 6,7 procents tillväxt under budgetåret 2008-09, som slutar 31 mars 2009. Året efter, 2009-10, tror Goldman Sachs på 5,8 procents tillväxt.
Detta är såklart fortfarande bra siffror, och stämningen ute i företagen är fortfarande god. Börsen har förvisso störtdykt, som i så många länder. Och bostadsmarknaden har svalnat. Men det har hittills inte rapporterats om att finanskrisen ska ha slagit mot någon indisk bank, och man har heller inte sett några större uppsägningar.
Flygbolaget Jet Airways försökte säga upp 3000 personer för några veckor sedan, men det blev sådana enorma protester och starka påtryckningar med anställda som grät och skrek i pressen, att företagets vd fick ta tillbaka uppsägningarna. En rad olika fackföreningsledare och andra makthavare tog på sig äran för att ha övertalat bolaget, men vad som egentligen hände är oklart.
Computer Sweden publicerade nyligen en skarp artikel med braskande rubrik om att krisen slår hårt mot indiska IT-företag. Artikeln verkade vara en översättning från den amerikanska nyhetstjänsten IDG News, som skrivit den baserad på en rapport från en trovärdig indisk organisation.
Enligt prognosen i artikeln skulle de indiska IT-jättarna sparka cirka 25 procent av sin personal efter Diwali-högtiden, som tog slut för tio dagar sedan. När jag letar efter artikeln nu verkar den vara omskriven och denna prognos är borttagen.
Jag träffade de stora indiska IT-jättarna för en dryg månad sedan – Infosys, TCS och Wipro – och fick inte den signal som beskrevs i artikeln. Visst viker intäkterna från finanssektorn, vilket drabbar främst TCS som har en stor del av sina intäkter från bank- och finanssektorn. Men bolagens senaste kvartalsrapporter visar vinst och tillväxt, om än med lägre takt än tidigare.
Men säker kan man aldrig vara, det har vi inte minst lärt oss från de senaste månadernas händelser. Kanske blir det stora uppsägningar snart. Hoppas inte.
Bombay är som Norrlands inland
Att bo i Bombay är som att bo i Norrlands inland. Fast med 18 miljoner invånare.
Restid till närmsta stadskärna: 1,5-3 timmar.
Restid för att gå ut och dansa en fredagskväll: 1-3 timmar.
Restid för att gå på bio en lördagskväll: 1-2 timmar.
Restid för att gå ut och äta på en trevlig restaurang: 1-3 timmar.
Restid för att gå på teater: 1-3 timmar.
Siffrorna är baserade på vår förort Powai. Om Siddarth hade jobbat i en de västra delarna av staden hade vi kunnat bo i Bandra, då hade vi haft de flesta av ovanstående aktiviteter på max en halvtimmes bilresa.
Hade Siddarth jobbat i södra delarna av stan, och vi haft råd att betala 40 000 kronor i månadshyra, hade vi kunnat bo i city tre mil härifrån.
Men nu bor vi i Powai och det är ganska trevligt det med. Fast man är inte lika nära naturen som i Norrlands inland.
Svenskar är sega
I dag var jag ute på en intressant intervju hos IT- och managementföretaget Capgemini, som har kontor alldeles i närheten av där vi bor (en rackarns lyx att få göra en intervju på 20 minuters avstånd i den här stan!).
För första gången fick jag ett riktigt ärligt svar av en indier som jobbar med svenskar.
“What’s it like to work with Swedes?” frågade jag.
Jag väntade mig ett diplomatiskt och behagligt svar i stil med “It’s nice”, “Oh I like it” eller “They are polite”. Istället svarade Capgeminis kundansvarige för Sverige helt abrupt:
“They’re slow.”
Och tillade sen, “but that’s okay.”
Min självbild av effektiva svenskar fick sig en törn. Istället för att vara raska och rappa uppfattas vi som sega – på grund av våra långa, konsensusgrundade beslutprocesser.
Såklart har vi svenskar mer att erbjuda än så, men jag tyckte det var härligt befriande att nån äntligen sa det rakt ut. Det krävs tålamod även för att jobba med svenskar!
Astrologi och bröllop
Det är inte enkelt att bli gift i Indien. I Sverige har vi ofta en bild av att det är lätt att få till ett arrangerat äktenskap, “vad skönt om nån annan löste saken åt mig!”. Men det stämmer inte riktigt. Dessutom finns ett oförutsägbart och lite läskigt element med i spelet: astrologin.
Jag har två bekanta som just nu försöker hitta en fru. De är bägge män kring 35 som gärna vill stadga sig. De går den traditionella vägen, via agentur, kontakter etc, för att hitta lämpliga partners ur samma religiösa grupp, tjejer som familjerna accepterar.
En av dessa killar har hållit på i många månader utan att hitta en bra match, trots att han träffat dussintals potentiella partners. Det är mycket som ska till: personkemin, framtidsplaner, önskemål om bostadsort, etc. I vissa fall kan det också vara svårt att leva upp till kraven som den andra partnern har: om man kommer från en god position och en hög kast kan det krävas att du har arbetstillstånd i USA, en viss lönenivå, minimum en MBA-utbildning och så vidare.
När vår bekant så äntligen hittade någon där ömsesidigt intresse uppstod och familjerna var positiva, då var det dags att gå till astrologen.
Varpå astrologen talade om för honom att ifall de gifte sig skulle något hända hans pappa. Eventuellt skulle pappan dö.
Vad gör man då?
Även om man mot förmodan själv inte tror på astrologen så har man plötsligt två familjer som motsätter sig äktenskapet. Och att familjen är med på noterna är viktigare är än hemma.
I en traditionell indisk familj bor männen kvar hemma efter att de gift sig. Så när en son ska gifta sig är det inte bara sonen själv som ska komma överens med tjejen. Eftersom hon troligen slutar jobba åtminstone några år efter barnens födelse kommer ju svärmor i praktiken att tillbringa mer tid med bruden än hennes man.
Det är viktigt att alla kommer överens, kan bo ihop och att alla inblandade (vilket alltså är rätt många) är eniga om att bröllopet är en bra idé.
Så när astrologen säger att “din pappa dör om du gifter dig”, då är det kört.
En annan bekant träffade en tjej han tyckte om och de dejtade ett tag. Familjerna var med på noterna och de kom från samma religiösa grupp. Astrologen tillfrågades. Nej sa astrologen, ni passar inte bra ihop.
Plötsligt var familjerna emot hela arrangemanget, och tjejen drog sig ur.
Nog kan det vara tufft att vara singel i Stockholm, men vi har iallafall lite mer förutsägbara faktorer att spela med!
Inför Siddarths och mitt bröllop skulle vi egentligen enligt traditionen ha rådfrågat astrolog. Om inte annat så skulle han hjälpa oss att plocka fram ett tursamt datum för bröllopet.
Först tyckte jag det vore charmigt, men efter att ha hört ovanstående erfarenheter blev jag orolig. Även om jag inte tror 100 procent på astrologi så skulle det vara hemskt obehagligt att få höra att vi kommer skilja oss inom fem år eller att någon närstående riskerar att gå bort ifall vi gifter oss. Därför är jag väldigt glad att vi slapp astrolog – och vi har nu satt ett bröllopsdatum helt på egen hand. 5 februari smäller det!
Roland 8 dagar
Roland växer jättesnabbt! Nu börjar han lika nåt. Kanske inte en duva just, men han börjar definitivt ta någon slags form.
Vi har även fixat ett förlängningsrör för tvättmaskinens utloppsvatten, så nu kan vi tvätta igen. Tidigare åkte vattnet ut över balkonggolvet innan det letade sig ner i avloppet, men det går ju inte när Roland bor där.
För er som inte är så intresserade av våra hyresgäster på balkongen kan jag kanske locka med på några bilder från Bombays gatuliv. Kolla på min fotosida på Flickr.
I övrigt har jag väldigt mycket jobb just nu, vilket är kul. Att vara stressad över att ha mycket jobb är väldigt mycket roligare än att vara stressad över att ha lite jobb. Särskilt som egenföretagare.
Motvilligt lägger jag också in en uppdatering om vår soffa: Nu är det två månader sedan vi köpte den. Igår levererades det ryggstöd som saknas för fjärde gången.
Den här gången var det rätt färg, men storleken och modellen var helt fel. Det såg inte klokt ut bredvid det andra ryggstödet, som är mycket lägre och tjockare.
Jag skickade tillbaks kudden med killen som levererade det, och blev alldeles oerhört förbannad på kuppen. Siddarth fattar inte varför jag tar det så allvarligt men jag tror jag utvecklat en slags nolltolerans för idioti. Tyvärr är det inte så bra att ha en nolltolerans för idioti när man har att göra med folk som förmodligen aldrig fått chansen att gå mer än några år i skolan och som saknar träning i att tänka ett steg längre än lilla näsan.
Jag har köpt en meditationsbok, det kanske hjälper. Som Christina sa häromdagen: Det är inte utan anledning att så många meditationsövningar uppfunnits i Indien!
T-banan i Delhi
Nu är jag i Delhi, för att få godkänt på min ansökan om förlängt journalistvisum (den gick igenom, hurra!) och för att intervjua Ericssons Indien-vd Mats Granryd på fredag.
En sak jag verkligen gillar i Delhi är t-banan. Dels för att den byggdes av svenska Skanska, vilket jag är mallig över. Och dels för att den är så otroligt fräsch, sval och effektiv.
Gångarna är väldimensionerade, vagnarna alldeles nya, skyltarna digitaliserade och avgångarna kommer och går i tid. Det känns otroligt modernt, oindiskt om jag får säga så, och det är ett väldigt smidigt sätt att ta sig runt i stan. Man slipper förhandla med rickshaw-förarna, som är helt galna i Delhi.
MEN det finns en sak som brutalt påminner om att man fortfarande befinner sig i Indien. När man ska kliva av vid en välbefolkad station möts man av en kompakt vägg av människor som kraftfullt trycker sig in i vagnen.
Nej, det finns inga likheter med det fräcka sätt med vilket folk trycker på i Stockholms tunnelbana. Detta är riktiga, kraftfulla jag-blev-ihjälklämd-på-konserten-tryck. Alla, såväl 70-åriga tanter som män i välstruken skorta trycker på som om det låg en tiotusenlapp längst inne i vagnen och den som kommer först får behålla den.
Det enda man kan göra är att trycka tillbaka hårt och bestämt och strunta ifall det gör ont på någon. Annars kommer man aldrig ut.
I Indien är man inte lika van som vi vid att vara artig. När 1,2 miljarder människor ska samsas om utrymme, mat och jobb blir man tvungen att bli rätt bra på att ta för sig. Och i Delhi befinner jag mig i Indiens Italien – här är folk fräckare och gå-påigare än i softa södern.
För att lösa problemet har Delhis tunnelbana infört vakter som i rusningstrafik står vid varje dörröppning och ser till att folkmassan sköter sig. När det senaste tåget har försvunnit från spåren dirigerar vakterna de människor som är kvar i två olika köer, en vid varje sida av den position där dörrarna kommer att stanna. När tåget stannar får folk börja gå av i en fåra mittemellan de två köerna. Efter en kort paus dirigerar t-bane-folkvakten in de två köerna på var sin sida av den lilla tropp som är på väg ut ur vagnen. Arrangemanget syns i bilden ovan.
