E-handlarens handbok är ute
Omslaget är designat av Martin Roos.
I dag släpps Urban Lindstedts och min nya bok, E-handlarens handbok. Urban har jobbat med boken i över ett år och jag kom med i samarbetet i höstas, då vi planerade om synopsis tillsammans och sedan skrev klart materialet.
Urban skrev sina delar i Stockholm och Vietnam, medan jag främst skrev från Rumänien. Det funkar riktigt bra att samarbeta på distans. Vi höll kontakten via Skype, mejl och några gemensamma luncher när jag var på Sverigebesök.
Boken riktar sig till e-handlare – både de som har drivit butik ett tag och de företag som är på gång att starta e-handel.
Den spänner över en rad områden: från affärsidé och uppstart med val av e-handelsplattform, till hur man arbetar med sökord och nyhetsbrev för att skapa trafik. Vi skriver också om hur man kan använda sociala medier i sin butik, och hur man konverterar bättre – alltså får folk att faktiskt köpa.
Man kan köpa boken på E-handelstrender, som drivs av min medförfattare Urban Lindstedt, för 245 kronor ex moms.
Även Adlibris säljer boken, liksom Bokus.
För ett smakprov av boken, läs kapitel 2 i pdf-form.
Jag har själv inte sett den i tryck än, ska bli kul att få ett ex i handen i sommar!
Personalomsättningen går ner
Personalomsättningen i Indiens outsourcing-sektor är ökänd. Branschsnittet har legat kring 35 procent.
Och det är inte konstigt: talangpoolen i Indien är gigantisk men konkurrensen om erfaret folk är hård. Den som har bra utbildning, är duktig och har några års erfarenhet på jobbet har kunnat kräva löneökningar på 30 procent och uppåt vid varje jobbyte. Snittiden en outsourcing-anställd stannar på ett företag har därför legat på 11 månader.
Och det tycker jag är förståeligt – om man kunde öka lönen från 30 000 kronor i månaden till 45 000 kronor, och sedan till 65 000 kronor… ja, då skulle jag också byta jobb rätt ofta.
Men nu börjar avmattningen märkas. Redan i våras berättade de svenska företag jag mötte att det blivit lättare att rekrytera. De sökande krävde inte längre lika fantasiartade höjningar.
I dag skriver affärstidningen Mint att personalomsättningen i BPO sektorn – alltså Business Process Outsourcing, som omfattar framför allt IT-arbete samt call centers – sjunkit till under 20 procent tredje kvartalet i år, jämfört med 35 procent 2007.
“First they tried bonuses. Then award programmes, and long-term planning for career. But the US financial crisis has helped Indian outsourcing firms do what they couldn’t quite do on their own: get employees to stick around”, skriver Mint.
Den dippande konjunkturen gör också att man snart sagt varje dag läser rapporter om att olika institut sänker tillväxtförväntningarna för Indien. De senaste åren har tillväxten av BNP snittat på 8,5 procent. Investmentbanken Goldman Sachs sänker nu sin prognos till 6,7 procents tillväxt under budgetåret 2008-09, som slutar 31 mars 2009. Året efter, 2009-10, tror Goldman Sachs på 5,8 procents tillväxt.
Detta är såklart fortfarande bra siffror, och stämningen ute i företagen är fortfarande god. Börsen har förvisso störtdykt, som i så många länder. Och bostadsmarknaden har svalnat. Men det har hittills inte rapporterats om att finanskrisen ska ha slagit mot någon indisk bank, och man har heller inte sett några större uppsägningar.
Flygbolaget Jet Airways försökte säga upp 3000 personer för några veckor sedan, men det blev sådana enorma protester och starka påtryckningar med anställda som grät och skrek i pressen, att företagets vd fick ta tillbaka uppsägningarna. En rad olika fackföreningsledare och andra makthavare tog på sig äran för att ha övertalat bolaget, men vad som egentligen hände är oklart.
Computer Sweden publicerade nyligen en skarp artikel med braskande rubrik om att krisen slår hårt mot indiska IT-företag. Artikeln verkade vara en översättning från den amerikanska nyhetstjänsten IDG News, som skrivit den baserad på en rapport från en trovärdig indisk organisation.
Enligt prognosen i artikeln skulle de indiska IT-jättarna sparka cirka 25 procent av sin personal efter Diwali-högtiden, som tog slut för tio dagar sedan. När jag letar efter artikeln nu verkar den vara omskriven och denna prognos är borttagen.
Jag träffade de stora indiska IT-jättarna för en dryg månad sedan – Infosys, TCS och Wipro – och fick inte den signal som beskrevs i artikeln. Visst viker intäkterna från finanssektorn, vilket drabbar främst TCS som har en stor del av sina intäkter från bank- och finanssektorn. Men bolagens senaste kvartalsrapporter visar vinst och tillväxt, om än med lägre takt än tidigare.
Men säker kan man aldrig vara, det har vi inte minst lärt oss från de senaste månadernas händelser. Kanske blir det stora uppsägningar snart. Hoppas inte.
Svenskar är sega
I dag var jag ute på en intressant intervju hos IT- och managementföretaget Capgemini, som har kontor alldeles i närheten av där vi bor (en rackarns lyx att få göra en intervju på 20 minuters avstånd i den här stan!).
För första gången fick jag ett riktigt ärligt svar av en indier som jobbar med svenskar.
“What’s it like to work with Swedes?” frågade jag.
Jag väntade mig ett diplomatiskt och behagligt svar i stil med “It’s nice”, “Oh I like it” eller “They are polite”. Istället svarade Capgeminis kundansvarige för Sverige helt abrupt:
“They’re slow.”
Och tillade sen, “but that’s okay.”
Min självbild av effektiva svenskar fick sig en törn. Istället för att vara raska och rappa uppfattas vi som sega – på grund av våra långa, konsensusgrundade beslutprocesser.
Såklart har vi svenskar mer att erbjuda än så, men jag tyckte det var härligt befriande att nån äntligen sa det rakt ut. Det krävs tålamod även för att jobba med svenskar!
Johan Staël von Holstein
Nu har jag varit i Sverige i två veckor. Jag har det toppen, vädret är fantastiskt och jag får träffa en massa människor jag tycker om. Den här veckan är det mycket jobb, bland annat intervjuade jag i tisdags Johan Staël von Holstein, IT-entreprenör som blev känd för en bredare krets när han startade Icon Medialab på 1990-talet. Idag driver han inkubatorn Iqube som har hjälpt fram en del intressanta bolag, tex Familjeapoteket och Workey.
Det var ett spännande möte! Jag hade rätt många förutfattade meningar om Johan Staël von Holstein när jag gick dit. Jag trodde att han skulle vara pompös, självupptagen och lite läskig. Och han är nog faktiskt lite läskig – för att han är så brutalt ärlig och har en enorm integritet. Men han var framför allt en inspirerande person med otroligt mycket energi.
Jag tog med mig en hel del att fundera över när jag gick därifrån. En del saker provocerade mig – som att han tycker att vi jobbar för lite i Sverige. Men när han sedan utvecklade det till att man borde jobba 12-13 timmar om dagen de perioder man jobbar, och sen vara riktigt ledig när man är ledig – ta sabbatsår – så började jag förstå lite mer vad han menar. Det är nog en modell som kan passa många, problemet är väl att få är lika modiga som Johan Staël von Holstein, de vågar inte ta det där sabbatsåret av risk för att hamna efter i karriären, bli mindre attraktiv på arbetsmarknaden etc etc. Istället tragglar de på med sina 12-timmarsdagar år ut och år in utan ände. Att våga hoppa av karusellen utan annan trygghet än sin egen kapacitet kräver att man tror på sig själv och på att man helt enkelt fixar det. Man måste vara lite modig och lite kaxig.
Det slog mig också att det bakomliggande problemet med den nuvarande bilden av Johan Staël von Holstein är att han fortfarande inte har blivit förlåten för IT-bubblan. Det är rätt märkligt, men så är det nog. Vi är ju väldigt långsinta i Sverige och tycker mycket om att frossa i andras misslyckanden, eftersom de bekräftar att mitt val att sitta kvar i löneslaveriet och inte våga lyfta på stjärten var rätt, även om det suger.
När jag var i Singapore i april hörde jag ett rykte om att Johan Staël är på väg tillbaka till Singapore, där han drev Icon under några år. Han sa att så inte är fallet, men att han vill expandera Iqubes verksamhet till Asien. Han har tidigare skrivit ett läsvärt blogginlägg om hur Asien skaffar sig ett övertag genom att de lär sig allt om oss, medan vi inte vet ett skvatt om dem.
Ytterligare en sak som överraskade med Johan Staël var att han faktiskt har en ödmjukhet. Det hade jag inte väntat mig. Han pratade mycket om hur han tycker att livet ska levas – “den som har upplevt mest när han dör vinner”. Men sen sa han också att det finns andra som tycker att det viktiga är att titta inåt, som vill bo i Gävle med sin familj hela livet. Där hade jag väntat mig att han skulle fortsätta med något raljerande om denna livsstil, men istället sa han: “Och det är kanske rätt för den personen. Vad som är rätt för mig är rätt för mig, vad som är rätt för någon annan är rätt för honom”.
Kanske är det den delen journalisterna brukar klippa borta i intervjuerna, för att det inte stämmer med den gängse bilden av Johan Staël? Jag ska iallafall inte göra det.
(Artikeln kommer i Internetworld nr 6 som publiceras 26 augusti.)
Indien-boomen har bara börjat
Det är rubriken på en artikel jag skrev för Computer Sweden nyligen och som nu publicerats. Jag skrev en artikel om Indien-trenden och en om Indpro, ett intressant litet svenskt företag här i Bangalore som hyr ut programmerare för 150 kronor i timmen till svenska småföretag.
Del två i serien ska gå nästa vecka. Till de artiklarna träffade jag och fotografen Christina Sjögren IT-konsultbolaget Mindtree och Volvo IT här i Bangalore. Det var ett väldigt kul jobb att göra!
Ikväll ska jag på fest hos Indpros Indien-vd Pavel och hans kollegor. En anledning att ha festen är enligt Pavel att de är glada över Computer Swedens publicering.
Hemma hade det varit rätt tveksamt att gå på en sådan fest – det är en privat tillställning arrangerad av vd:n i ett företag jag skrivit om och kommer att skriva om igen. Men när det bara bor 30-40 svenskar i stan blir det en annan grej. Utlandssvenskar, eller utlänningar utomlands överhuvudtaget, får automatiskt en viss sammanhållning.
Som Fredrik Gjardman sa i Singapore: “Det är otroligt lätt att knyta kontakter bland expats här. Jag som entreprenör kan gå fram och boka en lunch med vd:n på ett stort företag. Om jag gått fram till en motsvarande höjdare i Sverige hade det inte hänt.”
Således ska jag alltså fira min positiva artikel om Indpro tillsammans med företagets anställda ikväll. Det hade nog inte mina lärare på journalistlinjen gillat.
Läs artiklarna här:
Indien-boomen har bara börjat
Uppstartsbolag tar sikte på svenska småföretag
Hos Indpro. Christina plåtar Tom medan jag intervjuar Pavel.
Inhemsk BPO växer snabbast
Oron för hur det ska gå för outsourcing-industrin när USA-ekonomin dippar är reell. Men det finns en faktor som är mycket hoppfull: den inhemska efterfrågan på outsourcing-tjänster växer rejält.
Affärstidningen Business Standard skriver idag att den inhemska BPO-marknaden* vuxit med 50 procent de senaste fem åren. Marknaden är nu värd 1,6 miljarder dollar. Det är fortfarande en relativt liten andel av den totala BPO-marknaden på 11 miljarder dollar, men tillväxttakten för inhemsk BPO är större än tillväxten på de uppdrag som kommer från utlandet.
Om fyra år, 2012, väntas inhemsk BPO omsätta 15-20 miljarder dollar av beräknade 50 miljarder dollar totalt.
Prognosen kommer från Everest Research Institute i samarbete med IT-branschorganisationen Nasscom.
På ren svenska betyder prognosen att Indiens ekonomi i allt mindre utsträckning är beroende av utländska pengar, och därmed blir mindre sårbar för ekonomiska svackor i exempelvis USA.
Indiens BPO-industri står på allt stadigare ben.
* BPO= business process outsourcing, det vill säga att man låter ett externt bolag sköta en del av företagets verksamhet, exempevis IT, kundtjänst eller backoffice-tjänster för banker.
Svenska kompetenskrisen driver outsourcing
I dagens pappersutgåva skriver Computer Sweden om hur svenska IT-företag inte längre outsourcar enbart av kostnadsskäl, utan för att man behöver kompetensen.
CS började i fjol använda begreppet “kompetenskrisen” om den situation vi har i Sverige i dag. En situation där allt färre svenska ungdomar vill jobba med IT och studieplatser gapar tomma samtidigt som företagen skriker efter personal.
Nyheten om att 82 procent av företag i IT- och telekomsektorn har försökt rekrytera personal utan att lyckas är egentligen från förra veckan, då Svenskt Näringsliv publicerade en enkät där de frågat företag om deras rekryteringsplaner för 2008.
- Enkäten visar att globaliseringen av it- och telebranschen inte endast beror på kostnadsjakt utan på brist på kompetens i landet, säger Anne-Marie Fransson på branschorganisationen IT & Telekomföretagen i CS i dag. (Nätversion här)
Det bådar gott för Indien. Just nu är det positivt men lite nervöst i IT-Indien: det går fortsatt uppåt, med 33 procents tillväxt förutspådd för IT- och BPO-sektorerna i år (BPO= business process outsourcing, inkluderar även utlokaliserade call centers) enligt branschorganisationen Nasscom.
Men nedgången i USA påverkar naturligtvis Indien. USA-företag är en stor källa för outsourcing-uppdrag.
Efffekterna är flera:
Dels har flera indiska IT-företag inte nått de vinstsiffror man väntat.
Dels drar företagen nu ner på traktamentena för de IT-proffs som åker till USA för att jobba.
Om det fortsätter blir USA-jobben färre och mindre attraktiva, och det påverkar även köpkraften hos de välbeställda IT-proffsen.
Det som talar för Indien de närmaste åren är att kostnadsbesparingar blir ännu mer intressanta i lågkonjuktur, och att det är här kompetensen finns. I Sverige finns den ju tyvärr inte.
Nya IT-Indien säljer på kompetens – inte kostnad
Nu outsourcar man inte längre till Indien för att det är billigt. Nu outsourcar man till Indien för att det är här kompetensen finns.
Så kan man sammanfatta intrycken från IT-konferensen i Bombay som jag kom hem från igår.
Cisco öppnade i november ett globaliseringscenter i Indien. De beräknar gå från ca 5 000 till 10 000 anställda i Indien de närmaste åren.
I torsdags träffade jag deras globaliseringschef och vice vd Wim Elfrink, en holländare som flyttat till Bangalore. Han radade upp ett antal skäl till varför Cisco väljer att satsa över en miljard dollar och lägga allt mer innovation i Indien:
* Indien är världens största fria marknad.
* År 2025 beräknas Indien vara en av världens 5 största ekonomier.
* Indien har högutbildad, engelskspråkig kompetens i stora antal.
* Landet har världens mest snabbväxande unga befolkning.
* Från Indien kan du nå 70 procent av världens befolkning inom 5 flygtimmar.
Bilen Tata Nano har enligt Elfrink satt Indien som innovationsnation på kartan. Tata Nano är inte billig för att den produceras i ett låglöneland, den är billig för att den är smart byggd.
Wim Elfrink har själv flyttat till Bangalore för att det är här den mest intressanta utvecklingen sker nu. Till Business Week har han tidigare sagt att “I think that in the next decade India will be known for its IT expertise the way Saudi Arabia is now known for oil.”
Jag tror att han har helt rätt. Utvecklingen här är otrolig. Som Gabriel Mannheimer på outsourcing-företaget BombayWorks sa när jag intervjuade honom i tisdags: När man vant sig vid att jobba i en ekonomi med 9 procent tillväxt om året är det svårt att tänka sig att jobba i Europa igen. Jag börjar förstå vad han menar. Det är väldigt spännande och dynamiskt här.
Jag fick 20 minuters intervju med Wim Elfrink och skrev en grej för CIO Sweden utifrån det, publiceras på Cio.idg.se på måndag för den som är nyfiken.
För övrigt har jag bestämt mig för att åka tillbaka hit efter sommaren. Det finns för mycket att skriva om för att låta bli!
Och – några har undrat hur det gick med visitkorten. Det ordnade sig: familjen Minochers sekreterare beställde åt mig, och nästa dag kom en kille hit och lämnade de färdiga korten. Suveränt!
Senare tillägg: Här finns intervjun med Elfrink
IT-konferens by night
Är nu på dag två av konferensen Nasscom Indian Leadership Summit 2008 i Bombay. Gårdagen var lite småtråkig, det glimtade till med intressanta föreläsare men jag har ganska svårt att sitta stilla och bara lyssna en hel dag. (Det gör väl inte mig till någon unik snöflinga, förvisso.)
Men på kvällen lossnade det. Jag fick ett glas sydafrikansk chardonnay vilket var ljuvligt, ett glas vin kostar tre huvudrätter i Indien så jag dricker det nästan aldrig. Stod där och njöt av mitt gratisglas i en otroligt vacker hotellmiljö och funderade på vem jag kunde prata med. En grupp sydostasiater närmade sig och jag frågade var de kom från.
“Burma”, blev svaret.
Och sen: “Vi kommer från det burmesiska ministeriet för IT och kommunikation.”
Genast kände jag att resan till Bombay skulle vara meningsfull, oavsett hur resten av konferensen blev – tänk att få träffa ett av Burmas högsta IT-höns!
Nu är jag inbjuden att åka till Burma och studera landet och “skriva det jag ser”.
Fick dock rådet av en mindre diplomatisk och mer rak burmes att köra på vanligt turistvisum.
Får se om jag kan komma dit, hade onekligen varit spännande och lite otippat att skriva om Burma som IT-nation. Enligt delegationen jag träffade bygger de ut adsl för fullt. Svårt att veta vad det innebär, men det är ett intressant land oavsett och det var sköna snubbar.
Pratade även med en del intressanta indier igår – det är helt klart på kvällen som den här konferensen är bäst. Men så är det kanske alltid på såna här tillställningar.
Arbetsmässigt bloggar jag på CIO Swedens sajt, de kallar det för Indienbloggen. Ska nu skriva två artiklar för tidningen och sen är det nog dags för chardonnay och mingel igen… Kanske någon nordkorean dyker upp den här kvällen?!
För övrigt såg jag nog mitt livs största råtta igår kväll utanför Christinas hus där jag bor. Den var så fet att den vaggade snarare än sprang iväg längs trottoaren när auto-rickshan saktade in.
Mina polare från det burmesiska it-ministeriet.
Första Indien-artikeln i DN Ekonomi
Nu har mitt och Christinas reportage från förra helgen, om det växande IT-entreprenörskapet i Indien, publicerats. Det gick i lördagens DN Ekonomi men verkar inte ha lagts ut på nätet.
Mamma var snäll och skickade ett foto så att jag fick se hur det blev i tidningen.
Det är det första knäcket som gått i tryck härifrån, kul!
I går kväll hade Ingegerd fixat biljetter till en svensk-indisk grupp som spelade här i Bangalore. Konserten ordnades av Axis bank och bandet hette Mynta – “Nordic Ice with Indian Spice”. Jazz-fusion, mycket bra musik. Sjöng gjorde (sittandes) den kända indiska musikern Shankar Mahadevan som var otroligt bra. Dessutom, skröt konferenciern, är han utbildad ingenjör och känd för att ha sjungit i 2 minuter och 19 sekunder utan att hämta andan.
PS: Webbteknisk fråga: Om nån kan Wordpress och förstår varför varken vspace eller hspace funkar får ni gärna mejla mig ett tips!
