Specialerbjudande på min bok
Adlibris har just nu ett specialerbjudande på min och Marie Hagbergs handbok i nätdejting. Det har i dagarna gått ut som ett specialerbjudande för medlemmar på dejtingsajten Spraydate – en lättsam och trevlig dejtingsajt för singlar.
I januari var det ett år sedan boken släpptes. Jag tror den har sålt ganska bra, men har inte stenkoll på siffrorna. Vi har fått jättemycket press, mycket tack vare att Marie, som tagit ansvar för marknadsföringen, är duktig på PR.
Här säljer Adlibris boken Nätdejting – allt du behöver veta för 95 kronor
Känd tv-journalist bemöter tittarkritik
I dag har det hänt något väldigt intressant här i Indien. En av landets mest kända tv-journalister, Barkha Dutt, har skrivit ett långt, öppet brev till tittarna för att bemöta den massiva kritik hon fått efter förra veckans rapportering från Bombay.
I efterdyningarna av attacken är många indier rejält förbannade på politikerna, som man tycker inte har gjort något för att stoppa terrorismen, men också på media som man tycker skötte bevakningen oetiskt.
Kritiken går bland annat ut på att media i sin snabba rapportering på plats har avslöjat polisens motaktioner och strategier, så att terroristerna kunnat följa händelserna på teve och på nätet. (Fast jag fick höra via en mejlinglista jag är med i att de tidvis loopade vissa tv-sändningar och stängde av andra, just för att hindra att information spreds.)
En annan del av kritiken är att reportrarna inte visat tillbörlig respekt för attentatets offer, utan stuckit mikrofonen i ansiktet på chockade människor.
Denna kritik är inte ovanlig efter katastrofer av olika slag. Men det som är unikt i detta är att Barkha Dutt, en känd tv-reporter som rapporterat live från Bombay och fått utstå mest kritik, i dag går ut och svarar på kritiken.
Hon hänvisar i sitt långa brev framför allt till den kritik som finns mot henne på nätet. Detta har drivit henne att ta bladet från munnen och försvara sig. Exempelvis finns det (minst) en grupp på Facebook som är kritisk, för att inte säga hatisk, mot Barkha Dutt.
Som journalist förstår jag att det måste vara en obehaglig situation för Barkha Dutt att bli föremål för förbannade och hatiska tittarsajter. Samtidigt tycker jag det är häftigt att tv-publiken i och med internet och sociala medier har fått en så stark position. Tittarna kan enas i kritiken, ställa reportrar till svars inför öppen ridå och tillsammans bli så mäktiga att landets främsta journalister känner sig tvingade att svara offentligt.
När har vi sett nåt sånt i Sverige? Hos oss nedlåter sig journalister alltför sällan till att svara på läsar- eller tittarkritik. Jag hoppas vi kan bli bättre på det – utan att det ska krävas någon terrorattack eller hatsajter.
Läs Barkha Dutts brev till tittarna på tv-kanalen NDTVs sajt.
PS: Rekommenderar även den här skakande berättelsen, helt med egna ord, om hur ett gift par klarade sig igenom dramat på Taj Mahal Hotel.
Vittnesrapporter live på nätet
Jag har varit i Sverige under terrordådet i Bombay. Reser tillbaka på måndag. Den mest aktuella och gripande bevakningen av det som händer finns på Twitter, vilket är en så kallad mikroblogg med korta uppdateringar. I en speciell kanal för Bombaybor skriver privatpersoner om vad som sker just nu – det är alltså vittnesrapporter live. Flera stora nyheter i utvecklingen har jag sett först på Twitter. Det som händer långt bort kommer plötsligt väldigt nära.
Ger finanskrisen Bric-länderna fördel?
I eftermiddag klockan 16 svensk tid är jag med i Studio Ett, P1, och diskuterar hur finanskrisen påverkar Bric-länderna. Kommer krisen att ge tillväxtekonomierna en fördel? Hur påverkas de och hur rustade är de att stå emot? Ett högintressant ämne!
I västvärlden har vi kreditkris och hotande recession. Men hur klarar sig de nya tillväxtekonomierna Brasilien, Ryssland, Indien och Kina genom finanskris och lågkonjunktur. Under flera år har man talat om att makten över världsekonomin håller på att flytta från USA och västvärlden. Men vad händer när konjunkturen vänder kommer tillväxtekonomierna vara vinnare? Jan Häggström, chefsekonom Handelsbanken, Lars Magnusson, ekonom-historiker, Nils Grafström, chef Stora Enso Brasilien, Rolf Eidem, nationalekonom Finansdepartementet, Lisa Bjerre, frilansjournalist medverkar.
Lyssna kl 16-16.45, eller på webben efteråt. [Inslaget börjar cirka 10 minuter in i sändningen.]
Singapore-artikel och hemlagad mat
I dag publicerade Bortabra.se min artikel från Singapore. Jag var där redan i april-maj, men inom resejournalistiken har man cykler som gör att vissa resmål och restyper passar bättre att skriva om vissa säsonger. Jag antar att Göran på Bortabra har fingertoppskänsla för att läsarna nu börjar fundera på vinterns Asienresa.
I dag skedde också något annat stort: någon lagade mat i vårt kök för första gången. Vi lyckades fixa gas till spisen för 5-6 veckor sedan, men sedan dess har vi bara gjort någon enstaka insats à la pastakokning eller stekning av dosas (indiska lins- och rispannkakor) gjorda på färdigblandat mjöl.
Men i eftermiddags kom en gäst hit som heter Nela och kommer från Tjeckien. Hon satte igång att laga en ljuvlig grönsaksgryta med tillhörande sallad. Jag blev alldeles lycklig.
Det är första gången jag träffar Nela, hon verkar vara en härlig och energisk person, konstnär och ska resa i Indien i fem månader. Hon har rest här i totalt två år (!) tidigare. Vi fick kontakt via Couchsurfing.com.
För den som inte känner till Couchsurfing så handlar det om att man blir medlem på en sajt och kan sedan be andra medlemmar att få bo gratis hemma hos dem när man reser. Det är ett trevligt sätt att träffa folk från hela världen.
För övrigt soffsurfade jag hemma hos en malaysisk tjej som heter Mia när jag var i Dubai för några veckor sedan. Eller, sängsurfade egentligen – jag fick dela hennes dubbelsäng. Mer om Dubai-resan senare, jag har massor att blogga om men även väldigt många deadlines.
Arbete
Vad håller jag på med här nere egentligen? Det är säkert några som undrar. Min mamma har påpekat att hon tittar efter mina artiklar varje dag i DN men aldrig skriver jag något.
Jag får medge att jag inte har varit så arbetsam de senaste veckorna. Lägenheten har tagit mycket tid och kraft. Men i dag publicerar DN Ekonomi en intervju som jag och fotografen Uma Kadam gjort med en indisk tjej som jobbar för ett svenskt IT-företag här. Intervjun var en sidogrej till min kollega Yvonne Edenholms nyhet om att svenska IT-företag lägger allt fler IT-jobb i låglöneländer som Indien. Sverige har tidigare sackat efter i den så kallade off shore-outsourcingen, jämfört med hur många jobb främst de engelsktalande länderna lägger ut på Indien. Men nu verkar det rassla till. Kul för Indien och bra för svenska företag som kan spara pengar när konjunkturen dippar. Oroande däremot för svenska IT-arbetare, som nog bör fundera över hur jobben kan komma att ligga i framtiden och specialisera sig strategiskt.
Här är några fler grejer jag skrivit som publicerats under sommaren:
Om online-marknaden i Singapore, för Internetworld:
Därför ska man hålla koll på Singapore
“Valet av Asien är självklart om man jobbar online”
Intervju med Dilip, svensk-indier i Bangalore, för Norrbottens-Kuriren:
En norrlänning i Indien
Intervju med svenska Linda som gick intern IT-utbildning i Bangalore, för IT24:
Linda är först ut på Accentures SAP-skola i Indien
Intervju med Erik, svensk ingenjör som jobbar i Bangalore, för IT24:
Svensken som bygger ny mobilplattform i Indien
Utöver Indienjournalistiken gör jag också en del IT-artiklar där jag intervjuar folk på den svenska marknaden över telefon. Jag använder Skype och min indiska mobil, det funkar bra även om samtalskvaliteten strular ibland.
Här är ett par exempel på sådana artiklar jag skrivit:
Så får du järnkoll på den du tänker anställa (PC för Alla)
Här blir idéer till pengar (Internetworld)
Så får du dina användare att gilla BI (IDG.se)
Jag gör även en del översättningar av IT-artiklar åt IDG.se. Dessa texter brukar innehålla många svåröversatta fackuttryck från IT-världen vilket gör det rätt svettigt, men kul. Jag lär mig mycket. Exempel:
Öppen källkod – den nya affärssystemlösningen
Fördelar och fällor med SOA
Just nu jobbar jag med ett gäng IT-artiklar för PC för Alla, CIO Sweden och Internetworld. Ska också sälja in Indien-knäck, har skickat ut några krokar men inte riktigt kommit igång. Jag har många idéer på vad jag vill göra men jag är så trött att jag mest vill ligga på soffan och läsa En dramatikers dagbok av Lars Norén. Snart kommer fotografen Christina Sjögren tillbaka till Bombay och då kan vi bolla idéer tillsammans, det blir kul.
Jag har inte haft problem med arbetsdisciplinen som frilans tidigare – snarare har jag tvingats hejda mig för att inte jobba för mycket. Därför har jag känt mig lite orolig den här veckan, då lättjan och arbetsskyggheten plötsligt tycks ha tagit överhand. Dock har Siddarth samma känslor inför sitt jobb så det är nog snarast tröttheten som tar ut sin rätt. Det är kul att inreda en lägenhet men när allt funkar på indiskt vis, det vill säga man måste ligga på som en gnu för att något ska hända, slukar det tokigt mycket energi.
I dag hoppas jag att vår nya, fina teve ska installeras och att soffkuddarna, som var i fel färg, ska återvända korrigerade. Sängen ska också levereras i dag, men det tror jag inte alls att den gör. Kanske på lördag, om vi ringer och tjatar ett par gånger.
Johan Staël von Holstein
Nu har jag varit i Sverige i två veckor. Jag har det toppen, vädret är fantastiskt och jag får träffa en massa människor jag tycker om. Den här veckan är det mycket jobb, bland annat intervjuade jag i tisdags Johan Staël von Holstein, IT-entreprenör som blev känd för en bredare krets när han startade Icon Medialab på 1990-talet. Idag driver han inkubatorn Iqube som har hjälpt fram en del intressanta bolag, tex Familjeapoteket och Workey.
Det var ett spännande möte! Jag hade rätt många förutfattade meningar om Johan Staël von Holstein när jag gick dit. Jag trodde att han skulle vara pompös, självupptagen och lite läskig. Och han är nog faktiskt lite läskig – för att han är så brutalt ärlig och har en enorm integritet. Men han var framför allt en inspirerande person med otroligt mycket energi.
Jag tog med mig en hel del att fundera över när jag gick därifrån. En del saker provocerade mig – som att han tycker att vi jobbar för lite i Sverige. Men när han sedan utvecklade det till att man borde jobba 12-13 timmar om dagen de perioder man jobbar, och sen vara riktigt ledig när man är ledig – ta sabbatsår – så började jag förstå lite mer vad han menar. Det är nog en modell som kan passa många, problemet är väl att få är lika modiga som Johan Staël von Holstein, de vågar inte ta det där sabbatsåret av risk för att hamna efter i karriären, bli mindre attraktiv på arbetsmarknaden etc etc. Istället tragglar de på med sina 12-timmarsdagar år ut och år in utan ände. Att våga hoppa av karusellen utan annan trygghet än sin egen kapacitet kräver att man tror på sig själv och på att man helt enkelt fixar det. Man måste vara lite modig och lite kaxig.
Det slog mig också att det bakomliggande problemet med den nuvarande bilden av Johan Staël von Holstein är att han fortfarande inte har blivit förlåten för IT-bubblan. Det är rätt märkligt, men så är det nog. Vi är ju väldigt långsinta i Sverige och tycker mycket om att frossa i andras misslyckanden, eftersom de bekräftar att mitt val att sitta kvar i löneslaveriet och inte våga lyfta på stjärten var rätt, även om det suger.
När jag var i Singapore i april hörde jag ett rykte om att Johan Staël är på väg tillbaka till Singapore, där han drev Icon under några år. Han sa att så inte är fallet, men att han vill expandera Iqubes verksamhet till Asien. Han har tidigare skrivit ett läsvärt blogginlägg om hur Asien skaffar sig ett övertag genom att de lär sig allt om oss, medan vi inte vet ett skvatt om dem.
Ytterligare en sak som överraskade med Johan Staël var att han faktiskt har en ödmjukhet. Det hade jag inte väntat mig. Han pratade mycket om hur han tycker att livet ska levas – “den som har upplevt mest när han dör vinner”. Men sen sa han också att det finns andra som tycker att det viktiga är att titta inåt, som vill bo i Gävle med sin familj hela livet. Där hade jag väntat mig att han skulle fortsätta med något raljerande om denna livsstil, men istället sa han: “Och det är kanske rätt för den personen. Vad som är rätt för mig är rätt för mig, vad som är rätt för någon annan är rätt för honom”.
Kanske är det den delen journalisterna brukar klippa borta i intervjuerna, för att det inte stämmer med den gängse bilden av Johan Staël? Jag ska iallafall inte göra det.
(Artikeln kommer i Internetworld nr 6 som publiceras 26 augusti.)
Trösteord för uttråkade journalister
När jag för några månader sedan hade utstått en osedvanligt långdragen och de två sista timmarna ganska tråkig intervju beklagade jag mig för min mamma. Jag berättade att intervjupersonen aldrig slutade prata, att han satt och malde på om sin verksamhet i det oändliga. Att han tvingade mig att förstå allt in i minsta detalj och att jag fick sitta där med glänsande ögon och lyssna uppmärksamt.
Min mamma svarade då mycket klokt:
“Du var kanske den första som lyssnade på honom med glänsande ögon på mycket, mycket länge.”
Nuförtiden försöker jag tänka på det när jag gör intervjuer. Att jag är kanske den första som lyssnar på dig med glänsande ögon på mycket, mycket länge. Och jag försöker att inte göra dig besviken.
Indien-boomen har bara börjat
Det är rubriken på en artikel jag skrev för Computer Sweden nyligen och som nu publicerats. Jag skrev en artikel om Indien-trenden och en om Indpro, ett intressant litet svenskt företag här i Bangalore som hyr ut programmerare för 150 kronor i timmen till svenska småföretag.
Del två i serien ska gå nästa vecka. Till de artiklarna träffade jag och fotografen Christina Sjögren IT-konsultbolaget Mindtree och Volvo IT här i Bangalore. Det var ett väldigt kul jobb att göra!
Ikväll ska jag på fest hos Indpros Indien-vd Pavel och hans kollegor. En anledning att ha festen är enligt Pavel att de är glada över Computer Swedens publicering.
Hemma hade det varit rätt tveksamt att gå på en sådan fest – det är en privat tillställning arrangerad av vd:n i ett företag jag skrivit om och kommer att skriva om igen. Men när det bara bor 30-40 svenskar i stan blir det en annan grej. Utlandssvenskar, eller utlänningar utomlands överhuvudtaget, får automatiskt en viss sammanhållning.
Som Fredrik Gjardman sa i Singapore: “Det är otroligt lätt att knyta kontakter bland expats här. Jag som entreprenör kan gå fram och boka en lunch med vd:n på ett stort företag. Om jag gått fram till en motsvarande höjdare i Sverige hade det inte hänt.”
Således ska jag alltså fira min positiva artikel om Indpro tillsammans med företagets anställda ikväll. Det hade nog inte mina lärare på journalistlinjen gillat.
Läs artiklarna här:
Indien-boomen har bara börjat
Uppstartsbolag tar sikte på svenska småföretag
Hos Indpro. Christina plåtar Tom medan jag intervjuar Pavel.
Resereportage och guideartikel Gyllene triangeln
Efter att jag, mamma och syster Kajsabet varit på vår härliga resa runt Gyllene triangeln i mars skrev jag två artiklar om att resa mellan Delhi, Agra och Jaipur för Bortabra.se. De har i dagarna publicerats och kan av den nyfikne läsas här:
Allt om Gyllene triangeln – så fixar du resan
Mamma i morgonljuset vid Taj Mahal. Till vänster skymtas Kajsa.
