Singapore-artikel och hemlagad mat
I dag publicerade Bortabra.se min artikel från Singapore. Jag var där redan i april-maj, men inom resejournalistiken har man cykler som gör att vissa resmål och restyper passar bättre att skriva om vissa säsonger. Jag antar att Göran på Bortabra har fingertoppskänsla för att läsarna nu börjar fundera på vinterns Asienresa.
I dag skedde också något annat stort: någon lagade mat i vårt kök för första gången. Vi lyckades fixa gas till spisen för 5-6 veckor sedan, men sedan dess har vi bara gjort någon enstaka insats à la pastakokning eller stekning av dosas (indiska lins- och rispannkakor) gjorda på färdigblandat mjöl.
Men i eftermiddags kom en gäst hit som heter Nela och kommer från Tjeckien. Hon satte igång att laga en ljuvlig grönsaksgryta med tillhörande sallad. Jag blev alldeles lycklig.
Det är första gången jag träffar Nela, hon verkar vara en härlig och energisk person, konstnär och ska resa i Indien i fem månader. Hon har rest här i totalt två år (!) tidigare. Vi fick kontakt via Couchsurfing.com.
För den som inte känner till Couchsurfing så handlar det om att man blir medlem på en sajt och kan sedan be andra medlemmar att få bo gratis hemma hos dem när man reser. Det är ett trevligt sätt att träffa folk från hela världen.
För övrigt soffsurfade jag hemma hos en malaysisk tjej som heter Mia när jag var i Dubai för några veckor sedan. Eller, sängsurfade egentligen – jag fick dela hennes dubbelsäng. Mer om Dubai-resan senare, jag har massor att blogga om men även väldigt många deadlines.
Astrologi och bröllop
Det är inte enkelt att bli gift i Indien. I Sverige har vi ofta en bild av att det är lätt att få till ett arrangerat äktenskap, “vad skönt om nån annan löste saken åt mig!”. Men det stämmer inte riktigt. Dessutom finns ett oförutsägbart och lite läskigt element med i spelet: astrologin.
Jag har två bekanta som just nu försöker hitta en fru. De är bägge män kring 35 som gärna vill stadga sig. De går den traditionella vägen, via agentur, kontakter etc, för att hitta lämpliga partners ur samma religiösa grupp, tjejer som familjerna accepterar.
En av dessa killar har hållit på i många månader utan att hitta en bra match, trots att han träffat dussintals potentiella partners. Det är mycket som ska till: personkemin, framtidsplaner, önskemål om bostadsort, etc. I vissa fall kan det också vara svårt att leva upp till kraven som den andra partnern har: om man kommer från en god position och en hög kast kan det krävas att du har arbetstillstånd i USA, en viss lönenivå, minimum en MBA-utbildning och så vidare.
När vår bekant så äntligen hittade någon där ömsesidigt intresse uppstod och familjerna var positiva, då var det dags att gå till astrologen.
Varpå astrologen talade om för honom att ifall de gifte sig skulle något hända hans pappa. Eventuellt skulle pappan dö.
Vad gör man då?
Även om man mot förmodan själv inte tror på astrologen så har man plötsligt två familjer som motsätter sig äktenskapet. Och att familjen är med på noterna är viktigare är än hemma.
I en traditionell indisk familj bor männen kvar hemma efter att de gift sig. Så när en son ska gifta sig är det inte bara sonen själv som ska komma överens med tjejen. Eftersom hon troligen slutar jobba åtminstone några år efter barnens födelse kommer ju svärmor i praktiken att tillbringa mer tid med bruden än hennes man.
Det är viktigt att alla kommer överens, kan bo ihop och att alla inblandade (vilket alltså är rätt många) är eniga om att bröllopet är en bra idé.
Så när astrologen säger att “din pappa dör om du gifter dig”, då är det kört.
En annan bekant träffade en tjej han tyckte om och de dejtade ett tag. Familjerna var med på noterna och de kom från samma religiösa grupp. Astrologen tillfrågades. Nej sa astrologen, ni passar inte bra ihop.
Plötsligt var familjerna emot hela arrangemanget, och tjejen drog sig ur.
Nog kan det vara tufft att vara singel i Stockholm, men vi har iallafall lite mer förutsägbara faktorer att spela med!
Inför Siddarths och mitt bröllop skulle vi egentligen enligt traditionen ha rådfrågat astrolog. Om inte annat så skulle han hjälpa oss att plocka fram ett tursamt datum för bröllopet.
Först tyckte jag det vore charmigt, men efter att ha hört ovanstående erfarenheter blev jag orolig. Även om jag inte tror 100 procent på astrologi så skulle det vara hemskt obehagligt att få höra att vi kommer skilja oss inom fem år eller att någon närstående riskerar att gå bort ifall vi gifter oss. Därför är jag väldigt glad att vi slapp astrolog – och vi har nu satt ett bröllopsdatum helt på egen hand. 5 februari smäller det!
Roland 8 dagar
Roland växer jättesnabbt! Nu börjar han lika nåt. Kanske inte en duva just, men han börjar definitivt ta någon slags form.
Vi har även fixat ett förlängningsrör för tvättmaskinens utloppsvatten, så nu kan vi tvätta igen. Tidigare åkte vattnet ut över balkonggolvet innan det letade sig ner i avloppet, men det går ju inte när Roland bor där.
För er som inte är så intresserade av våra hyresgäster på balkongen kan jag kanske locka med på några bilder från Bombays gatuliv. Kolla på min fotosida på Flickr.
I övrigt har jag väldigt mycket jobb just nu, vilket är kul. Att vara stressad över att ha mycket jobb är väldigt mycket roligare än att vara stressad över att ha lite jobb. Särskilt som egenföretagare.
Motvilligt lägger jag också in en uppdatering om vår soffa: Nu är det två månader sedan vi köpte den. Igår levererades det ryggstöd som saknas för fjärde gången.
Den här gången var det rätt färg, men storleken och modellen var helt fel. Det såg inte klokt ut bredvid det andra ryggstödet, som är mycket lägre och tjockare.
Jag skickade tillbaks kudden med killen som levererade det, och blev alldeles oerhört förbannad på kuppen. Siddarth fattar inte varför jag tar det så allvarligt men jag tror jag utvecklat en slags nolltolerans för idioti. Tyvärr är det inte så bra att ha en nolltolerans för idioti när man har att göra med folk som förmodligen aldrig fått chansen att gå mer än några år i skolan och som saknar träning i att tänka ett steg längre än lilla näsan.
Jag har köpt en meditationsbok, det kanske hjälper. Som Christina sa häromdagen: Det är inte utan anledning att så många meditationsövningar uppfunnits i Indien!
Mordisk vrede
Jag har varit arg alldeles för ofta de senaste fyra veckorna. Det har gjort mig periodvis helt tömd på energi. Som jag skrivit tidigare är det svårt att få saker gjorda i Indien. Att bygga upp ett helt hem har varit en mäktig uppgift.
I dag berättade Siddarth, som är en väldigt tålmodig och vänlig människa, att han sagt “fuck off” till en anställd i ett tv-leverantörs call center.
För att få en förklaring till varför vi båda blir så här arga har jag skrivit ned en del av de samtal, påstötningar, gräl och personliga besök vi ägnat vår tid åt den senaste månaden. En av de slutsatser man kan dra av listan är att det är bra att hyra möblerat.
* Madrass. Köptes av en liten lokal handlare, gjordes på beställning. Detta funkade faktiskt bra, förutom att madrassen var blöt när den kom fram. Bara ett par timmars försening på leveransen.
* Matsalsmöbel. Köptes från Hypercity Argos, ett stort brittiskt-indiskt varuhus. Vi betalade på plats i varuhuset. Det tog 5-6 samtal och 4 dagars väntan att få det levererat och ytterligare 3-4 samtal och 2 dagar att få hit en person att skruva ihop det.
* Det ena toalåset var trasigt när vi flyttade in. Det krävde ett par telefonsamtal och ett par besök av ett par fixare i sällskap med husets underhållsansvarige. Underhållskillen är en riktig lirare som inte tycks bry sig ett smack om huruvida saker blir gjorda. Säkert vill han ha dricks för att arbeta men hans arroganta attityd ger mig allergiska utslag så jag har inte betalat en enda rupie.
* Samma toalås gick sedan i baklås när målarna var här. Underhållsansvarige lovade fixa eftersom de orsakat problemet. Det tog 4-5 samtal och 3 besök då de undersökte problemet och sedan cirka 3 timmars arbete, vilket jag fick övervaka för att de inte skulle slå sönder dörren, innan det var fixat. Fortfarande har de inte reparerat skadorna de orsakade på dörren, trots 2-3 uppföljningssamtal om det. Det har nu gått 3-4 veckor.
* Min telefon funkar inte i lägenheten. Det finns inget nätverk. Kontakten dyker upp ibland, stannar i ett par minuter, sedan bryts det igen. Siddarth befinner sig i Bangalore sedan i onsdags morse och när jag väl får nätverk och kan ringa avbryts samtalet efter mellan en och tio minuter. Ibland kan man ringa tillbaka efter en stund, ibland försvinner kontakten helt.
Använder istället Skype, men där är samtalskvaliteten oftast usel.
Kommunikationsproblemen gör det svårt att arbeta.
Det har gått två veckor sen jag först anmälde det, och saken verkade nästan ha lösts i några dagar men nu är det sämre än någonsin. Det är extremt frustrerande. Kan sällan nå telebolagets kundtjänst eftersom jag inte kan använda telefonen. När jag väl lyckas nå kundtjänst säger de att de tittar på det inom 5 dagar. Eller att systemet är nere. Vet inte vad som är mest frustrerande. Siddarth ska hjälpa mig skaffa nytt abonnemang på annat bolag, men pga säkerhetskontrollerna (en åtgärd mot terroristhot) går det varken lätt eller snabbt.
* Min iPhone är trasig, jag har hittat en fullösning som gör att jag kan använda den hjälpligt men måste hela tiden “starta om” skärmen för att den ska svara på mina tryckningar. Siddarth har varit hos reparatören 3 gånger sedan i juni , och reparatören har haft den hos sig i totalt cirka 1 månad. Måste dit och tvinga honom att laga den ordentligt – tänker sätta mig där och vägra gå innan han har fixat det, vi har trots allt betalat honom 1400 spänn. Måste dock ha lite mer kraft på lagret innan jag gör detta, dröjer nog ett par veckor
* Kylskåp, köpt på Vijay Sales av märket Godrej. Levererades nästan i tid, tog bara något enstaka samtal, och en kille från tillverkaren kom hit 3 dagar senare på eget bevåg för att demonstrera hur det används (!) och skriva på garantilappen. Toppen!
* Tvättmaskinen. Köpt på Vijay Sales av märket Samsung. Leverades med bara en dags försening och efter 1-2 samtal. Samsung har å sin sida skött sig exemplariskt – det är det enda företag vars representanter kommer när de säger. Närmast chockartat eftersom jag inte alltid är hemma vid utsatt tidpunkt (ingen kommer ju ändå då).
Tvättmaskinsingenjören har varit här flera gånger, bland annat för leverans av tvättmaskinsfodral. Han har kommit inom 5 minuter efter utsatt tid och när han en gång var 30 minuter sen ringde han och sa det!!! Dessutom pratar han flytande engelska och vet vad han gör – han drar inte bara till med något, vilket de flesta gör här (även de jag naivt tror vara kunniga yrkespersoner). Jag vill bara köpa Samsung pga detta. Älskar det.
* Misslyckat köp av sovrumsmöbler. Vi var på besök 3 gånger i butiken (som ligger en dryg timmes bilköer norrut), ringde 6-7 gånger och väntade i 3 dagar innan vi kunde konstatera att reporna på de sovrumsmöbler i trä som vi betalat handpenning på inte skulle fixas. De såg så fula ut efter deras snabba övermålning av skadorna att vi inte ville ha dem. Fick iallafall pengarna tillbaka. Jag stormade ut ur affären skitförbannad, Siddarth var på jobbet. Kändes jobbigt eftersom vi letat sovrumsmöbler i två veckor och äntligen hittat något med OK pris, men det var bara att börja om igen.
* Lyckat köp av säng. Äntligen! Levererades i tid (så när som på ett par timmar, men det räknas som att leverera i tid här). Designen var faktiskt precis dem som vi beställt. Plywoodskivorna i botten var inte av riktigt OK kvalisort och slarvigt tillskurna i passformen, men vi orkar inte göra nåt åt saken. Den ser fin ut och funkar.
* Garderober samt skoskåp. Köptes billigt i tveksam kvalitet. Ingen garanti – men försäljaren lovade att de iallafall inte skulle vara skadade när de kom. Det höll han tyvärr inte. Direkt när killarna började montera ihop garderoberna i vårt sovrum såg vi en stor repa på ena dörren samt skador på ena sidan. Cirka 2 timmars diskussioner och förhandlingar följde. Vi ville ha ny dörr. Gick inte. Bestämde oss till slut för att skita i det och acceptera en liten rabatt. Monteringen tog 4 timmar under vilken jag gick in var femte till tionde minut för att med min stränga närvaro säkerställa att de gjorde ett bra jobb och då och då inspektera resultatet. (Det är i princip omöjligt för mig att arbeta när någon är här för montering, eftersom arbetet kräver att man övervakar det för att inte nåt ska skita sig eller bli förstört.)
När allt var färdigmonterat visade sig en del andra större skador på laminatet men vi bestämde oss för att vara glada och nöjda ändå. Skoskåpet var nästan felfritt! Efter att jag påpekat och fått korrigerat en viss felmontering iallafall.
* Luftkonditioneringsapparat. Vi ringde två firmor för 4 veckor sedan. Den ena har inte återkommit. Den andra återkom efter 4-5 påstötningar. Efter 2 veckor skickade han hit en kille att titta på våra rum. Sen hände ingenting. Vi ringde ett par gånger. Efter ytterligare påstötningar skickade han, 3 veckor efter vi bett om det, en prislista. Jag ville inte köpa av honom eftersom han varit så ointresserad av att hjälpa oss, men ingen annan sköter saker bättre här tyvärr. Alla småhandlare är av samma skrot och korn.
Vi köpte således en luftkonditioneringsapparat av honom och beställde en annan som vi skulle hyra. När apparaterna kom (samma dag som utlovat!) var hyrapparaten en helt annan än vi kommit överens om. Jag blev lovad en 2-3 år gammal maskin av känt märke. Fick en väldigt gamma maskin av helt okänt märke (fanns inte ens på Google). Eftersom den saknade grundläggande energisparande funktioner, förmodligen skulle kräva ett smärre kärnkraftverk i strömåtgång och vara väldigt högljudd vägrade jag låta installera den. Dessa diskussioner tog cirka 1 timme över telefon, då firmans chef (chefen följer aldrig med ut, det är bara småkillar som inte pratar engelska som kommer) försökte övertyga mig om att låta honom installera den och lovade att “jag byter den imorgon”. När jag fortsatte att vägra ville han att de skulle komma ut med en annan maskin, när jag bad om modellnumret kunde jag avslöja att den maskin han erbjöd var av för låg kapacitet för att kyla ett rum av den storleken. De är så sjukt oseriösa.
Men vi har blivit rövknullade så många gånger nu (ursäkta uttrycket, men det är befogat!) att jag blåvägrade och betalade heller inte ett öre, det tänker jag inte göra förrän allt är klart och godkänt. De fick släpa tillbaka sin 70 kilos luftkonditioneringsapparat igen.
Den nya maskin vi köpt och som de installerat, funkar som den ska men är inte korrekt installerad. Detta gör att det vibrerar onödigt mycket i hela fönsterkarmen där den sitter, och den låter mer än den ska. De gav också en fjärrkontroll som saknade de funktioner jag beställt, men kom redan nästa dag med en ny.
Imorgon bitti ska de komma och titta på vad de kan göra åt vibrationerna. Jag misstänker att de inte tänker göra någonting. Men de är iallafall motiverade att dyka upp eftersom de inte fått betalt, och det är bra.
Hyra får vi göra av någon annan, den här tokstollen vill jag inte ha mer att göra med. Så där får vi börja leta ny butik igen, även om det kanske bara blir marginellt bättre. Puh!
* Vattenfiltret i köket, som tillhör lägenheten, funkade inte när vi flyttade in. Det ger oss rent dricksvatten. Att fixa apparaten gick ovanligt smidigt, krävde endast något samtal. Servicekillen kändes professionell och pratade engelska. De har fortfarande inte återlämnat växeln men det var inte så stor summa iallafall.
* Satellit-tv funkar inte. Vi fick en box och en mottagare när vi köpte vår fina tv. Det tog ett tiotal samtal och tio dagars väntan innan vi fick hit två killar som installerade boxen på taket och drog en kabel ner till vårt vägguttag. Då fick vi en veckas fri tv samt beställde ett abonnemang. Trodde vi.
Efter tre dagar blev rutan plötsligt tom. Siddarth ringde, efter fyra samtal fick vi igång tv:n igen. Men i fredags försvann det igen och nu verkar det kört.
Människorna som svarar i telefon hos Dish-tv verkar lobotomerade. De avbryter kunden innan de har hört vad problemet är. Och upprepar detta under hela samtalet, trots att Siddarth – som är expert på just call center-verksamhet – säger “Listen to the customer before you offer a solution.”
Siddarth har nu ringt dem ett tjugotal gånger. Problemet är att de inte kan ta emot beställningar eller aktivera vår tv-mottagning i sitt kundcenter. Istället måste vi vända oss till en återförsäljare. De kan dock inte tala om var dessa återförsäljare finns. Ibland hänvisar de till en lista på sin hemsida, som inte fungerar. Men oftast ger de Siddarth ett nummer till en återförsäljare i närheten av där vi bor. Dessa nummer har varje gång varit felaktiga och “abonnenten finns inte”. Vi förstår inte hur vi ska kunna bli kund hos bolaget, och de anställda verkar inte vilja berätta det för oss.
När jag googlar kundkommentarer på Dish-tv ser jag att vi inte är ensamma. MEN – det hemska är att recensionerna av konkurrentbolagen Tata Sky och Big Tv är nästan lika kassa. Vad gör man? Stackars indiska kunder, servicen är ofta alldeles förfärlig. Det är oerhört frustrerande. Och det var efter en helg med ett tiotal samtal där han blev konstant avbruten och fick felaktig information som Siddarth till slut fick nog och sa “fuck off”.
Själv har jag kastat mina glasögon i golvet, handväskan i väggen, slaget handen i soffa, dörr, skrivbord, samt sparkat på en jättestor kartong som tyvärr var hårdare än jag trodde. Jag har aldrig varit så här arg i hela mitt liv.
* Köp av soffa. Krävde 4-5 samtal att få den tillverkad och levererad. Blev 2 dagar försenad. När den kom var utformningen felaktig.
Sedan krävdes 2-3 samtal för att få dem att hämta de felaktiga delarna. Efter det ägnade Siddarth 12-14 samtal och två veckors väntan innan vi fick ny leverans.
Vid nya leveransen var delarna fortfarande felaktiga, vilket orsakade ytterligare 2 timmars väntan och diskussioner på plats i vår lägenhet. Vid dessa tillfällen kan inte jag arbeta, och eftersom de som levererar produkterna i princip aldrig pratar engelskar måste jag ringa Siddarth, som tvingas avbryta sitt arbete för att ringa chefen till leverantörerna, och sedan prata med killarna i lägenheten, med chefen igen, och med mig, innan ärendet är utrett. Det brukar ta cirka 1,5-2 timmar.
Efter retur nummer två krävdes ytterligare 10 dagars väntan och ca 6-7 samtal. Igår fick Siddarth så beskedet att de har tappat bort de felaktiga delarna. Och tillbringat de tio dagarna med att dividera, mellan handlare och tillverkare, om vem som ska ta kostnaden för detta misstag.
En handfull samtal senare har de nu lovat att tillverka nya delar och leverera imorgon. Tror jag när jag ser det.
* Köp via nätet av 14 olika produkter från varuhuset Hypercity Argos. 5 av dem motsvarade inte informationen på sajten. Tex hade måtten angivits i centimeter när det egentligen var tum.
En produkt var i dåligt skick vid leverans, och när de kom med en ny såg den likadan ut.
Tror vi har ringt ca 10 gånger nu, för att få leverans och för att få returnera och för att fråga var våra retur-pengar är. De ska komma och hämta returer imorgon men jag har inte hört nåt om när pengarna ska återbetalas till mitt kort.
På den positiva sidan var dock en av de grejer vi köpte en mycket fin bokhylla. Dessutom beställde vi två väldigt prisvärda nattduksbord. Nattduksborden kom i en annan färg än vi beställt, men de var snyggare så vi behöll dem.
* Fönsterkarmarna i kontorsrummet läcker vid kraftigt regn. Den nymålade färgen under fönstren har blivit bubblig och är på väg att falla av. Vi ska tydligen anmäla detta i någon näraliggande byggnad men har inte gjort det än, och snart är ju monsunen över. Tror faktiskt inte vi orkar ta itu med det.
* Kranen vid tvättmaskinen läcker. Har 2 gånger muntligen och 2 gånger per telefon bett att få hit en rörmokare. Inget har hänt än, vi måste ringa fler gånger. Tills vidare virar jag en plastpåse runt kranen.
* Gardinstängerna är av urkass kvalitet, sjunker in mot mitten och saknar delar. Vi behöver få hit nån som kan fixa dem hjälpligt. Dessutom är två gardiner för långa och behöver tas till en skräddare för att läggas upp.
* Ägaren till lägenheten behöver skicka in ett intyg på att vi får bli medlemmar i områdets klubb. Sedan kan vi bada swimmingpool och gymma! Sid har ringt ägaren samt mäklaren och stött på. Förhoppningsvis krävs bara 1-2 påstötningar till så har vi det i slutet av veckan. Kanske får vi då även tillbaka de 250 kronor som mäklaren är skyldig oss, Siddarth la ut pengarna för 4 veckor sedan när vi lät laga en varmvattenberedare som var trasig när vi flyttade in.
… som avslutning måste jag dock säga, för rättvisans skull, att jag även i 5 veckors tid försökt få besked av Skatteverket och Försäkringskassan vad som gäller för sociala avgifter, sjuk- och föräldraförsäkring med mera när man bor utomlands en begränsad tid. De skyller på varandra, eller erkänner att de inte har någon aning och ska ta reda på vad som gäller – och ringer sedan helt sonika inte tillbaka. Sverige är inte heller perfekt, men det finns grader i helvetet och Sverige är mer ljummet än Indien.
Fann igår ett klockrent citat i boken Maximum City – Bombay lost & found av Suketu Mehta:
“All these irritations add up to a murderous rage in your mind, especially when you’ve come from a country where things work better, when institutions are more responsive.”
Precis så är det. Jag känner en mordisk vrede.
Så snyter man sig i Indien
Visst finns det kulturskillnader mellan mig och Siddarth, men likheterna är fler. Vi har båda vuxit upp med näsan i böcker om hur andra människor lever och tänker, är nyfikna på främmande kulturer, älskar nya upplevelser och har resa som största passion.
MEN det finns skillnader. Exempelvis har det visat sig att vi har olika erfarenheter kring snuva.
Jag fick i söndags vad vi i Sverige kallar för en bondförkylning. Tjockt med snuva, halsont och mos i huvudet.
Siddarth sa direkt att han ville ta med mig till läkaren.
Indier är väldigt sugna på att gå till läkaren och man går inte dit ensam. Det är betydligt är lättare att få hjälp här – eftersom man själv betalar för besöken är man alltid välkommen. För oss som har råd verkar det vid enklare åkommor vara skönt att slippa sura sjuksköterskor som säger att man måste hosta blod innan läkaraudiens kan övervägas. För majoriteten som har det mindre gott ställt är förstås det svenska systemet en dröm.
Hur som helst gav jag min syn på saken, luttrad av våra anti-hypokondriska svenska vårdcentraler: Ingen läkare kan bota en virusinfektion och ett besök var således meningslöst.
I Sverige är förkylning den lätta vardagssjukdom vi oftast drabbas av. I Indien är det magproblem som är vardagssjukan. Snuva verkar mindre vanligt.
Sen kom kulturskillnad nummer två: Siddarth blev paff över hur mycket hushållspapper jag använde till att snyta mig. Han tyckte det var miljövidrigt. När det var som värst fick jag snyta mig med 5-10 minuters mellanrum och det gick åt en hel del papper.
Jag är uppvuxen i ett land fullt av skog. Visst försöker jag vara miljövänlig och köpa oblekt papper hemma, men så mycket mer tänker jag inte på saken.
I Indien är trä och papper värdefulla resurser. Toa- och hushållspapper är lyxprodukter som ibland kostar mer än i Sverige.
Jag frågade hur man snyter sig i Indien. Siddarth svarade att man går på toaletten och rengör näsan. När jag inte ville göra det föreslog han att jag skulle använda tygnäsdukar. “De torkar snabbt.” Sådana använde jag som barn och jag minns det som mycket äckligt.
Provade att snyta mig i handen på toaletten en gång för att göra ett försök till miljöinsats, men det var för obehagligt.
Efter denna lilla kulturkrock har jag för första gången i mitt liv dåligt samvete när jag snyter mig. Mitt enda försvar är att jag inte är förkyld särskilt ofta.
Första bilden av lägenheten
Det här är vårt sovrum. Madrassen var i början vår enda möbel. Därför var detta även vår matplats, vardagsrum och mitt hemmakontor. Det funkade till det mesta, men att skriva artiklar på madrassen var inte ultimat.
I hörnet, till höger om fönstret, anar man den kanske viktigaste saken i lägenheten: vår router, som ger oss trådlöst bredband. Uppkopplingen funkar hittills förvånansvärt bra. Och till skillnad från Bangalore har man inte regelbundna strömavbrott i Bombay, iallafall inte i Powai där vi bor.
Arbete
Vad håller jag på med här nere egentligen? Det är säkert några som undrar. Min mamma har påpekat att hon tittar efter mina artiklar varje dag i DN men aldrig skriver jag något.
Jag får medge att jag inte har varit så arbetsam de senaste veckorna. Lägenheten har tagit mycket tid och kraft. Men i dag publicerar DN Ekonomi en intervju som jag och fotografen Uma Kadam gjort med en indisk tjej som jobbar för ett svenskt IT-företag här. Intervjun var en sidogrej till min kollega Yvonne Edenholms nyhet om att svenska IT-företag lägger allt fler IT-jobb i låglöneländer som Indien. Sverige har tidigare sackat efter i den så kallade off shore-outsourcingen, jämfört med hur många jobb främst de engelsktalande länderna lägger ut på Indien. Men nu verkar det rassla till. Kul för Indien och bra för svenska företag som kan spara pengar när konjunkturen dippar. Oroande däremot för svenska IT-arbetare, som nog bör fundera över hur jobben kan komma att ligga i framtiden och specialisera sig strategiskt.
Här är några fler grejer jag skrivit som publicerats under sommaren:
Om online-marknaden i Singapore, för Internetworld:
Därför ska man hålla koll på Singapore
“Valet av Asien är självklart om man jobbar online”
Intervju med Dilip, svensk-indier i Bangalore, för Norrbottens-Kuriren:
En norrlänning i Indien
Intervju med svenska Linda som gick intern IT-utbildning i Bangalore, för IT24:
Linda är först ut på Accentures SAP-skola i Indien
Intervju med Erik, svensk ingenjör som jobbar i Bangalore, för IT24:
Svensken som bygger ny mobilplattform i Indien
Utöver Indienjournalistiken gör jag också en del IT-artiklar där jag intervjuar folk på den svenska marknaden över telefon. Jag använder Skype och min indiska mobil, det funkar bra även om samtalskvaliteten strular ibland.
Här är ett par exempel på sådana artiklar jag skrivit:
Så får du järnkoll på den du tänker anställa (PC för Alla)
Här blir idéer till pengar (Internetworld)
Så får du dina användare att gilla BI (IDG.se)
Jag gör även en del översättningar av IT-artiklar åt IDG.se. Dessa texter brukar innehålla många svåröversatta fackuttryck från IT-världen vilket gör det rätt svettigt, men kul. Jag lär mig mycket. Exempel:
Öppen källkod – den nya affärssystemlösningen
Fördelar och fällor med SOA
Just nu jobbar jag med ett gäng IT-artiklar för PC för Alla, CIO Sweden och Internetworld. Ska också sälja in Indien-knäck, har skickat ut några krokar men inte riktigt kommit igång. Jag har många idéer på vad jag vill göra men jag är så trött att jag mest vill ligga på soffan och läsa En dramatikers dagbok av Lars Norén. Snart kommer fotografen Christina Sjögren tillbaka till Bombay och då kan vi bolla idéer tillsammans, det blir kul.
Jag har inte haft problem med arbetsdisciplinen som frilans tidigare – snarare har jag tvingats hejda mig för att inte jobba för mycket. Därför har jag känt mig lite orolig den här veckan, då lättjan och arbetsskyggheten plötsligt tycks ha tagit överhand. Dock har Siddarth samma känslor inför sitt jobb så det är nog snarast tröttheten som tar ut sin rätt. Det är kul att inreda en lägenhet men när allt funkar på indiskt vis, det vill säga man måste ligga på som en gnu för att något ska hända, slukar det tokigt mycket energi.
I dag hoppas jag att vår nya, fina teve ska installeras och att soffkuddarna, som var i fel färg, ska återvända korrigerade. Sängen ska också levereras i dag, men det tror jag inte alls att den gör. Kanske på lördag, om vi ringer och tjatar ett par gånger.
Att handla möbler i Indien
Det enda man med säkerhet kan säga om leveranser i Indien är att de inte kommer att dyka upp vid den tidpunkt de utlovats.
Det finns en liten chans att de kommer tidigare. Med allra största sannolikhet kommer de senare. Alla klockslag är faktiskt möjliga, utom just den tidpunkt man kommit överens om.
De senaste två veckorna har jag och Siddarth ägnat oändligt många timmar åt att jaga runt halva Bombay och besöka möbelaffärer. Den första veckan i lägenheten har vi bara haft en enda möbel: en madrass. Den har fått vara säng, kontor och matsatsmöbel. Det är i längden ganska tråkigt att tillbringa sitt liv på en madrass, även om den är både nygjord och prisvärd.
I tisdags lyckades vi få tag i ett jättefint litet skrivbord åt mig, men jag har hittills saknat stol så jag har inte kunnat använda det.
Men så i dag hände det härliga: vårt möblemang utökades med ett matbord och fyra stolar!
Vi köpte uppsättningen redan i söndags, men ingenting är enkelt i Indien. Möblerna skulle ha levererats i måndags, men då var monsunregnen så hårda att de inte åkte ut.
I tisdags hörde vi inte ett ljud från varuhuset där vi köpt dem. Vi ringde och påminde. Så i onsdags dök grejerna plötsligt upp. Men möblerna anlände i många små delar och paketet var inte Ikea-pedagogiskt upplagt. Montering ingick i köpet, så det vara bara att vänta på att montören skulle ta sig tid att komma hit.
Ingen dök upp under torsdagen. I dag, fredag, var det fem dagar sen vi köpte grejerna och vi började bli sura, så vi åkte ut till varuhuset, en dryg timme norrut, och frågade. De skulle skicka någon klockan åtta ikväll. Klockan två ringde en man som på knackig engelska sa att han skulle komma klockan tre. Klockan fyra dök han upp och ägnade en timme åt att skruva och greja. Nu står vårt matbord av glas – högsta mode i Indien – i vardagsrummet och glänser!
Som sagt, det enda man med säkerhet kan säga om leveranser i Indien är att de inte kommer att ske den tid som utlovats. Att detta funkar hänger på att någon är hemma under dagarna och är beredd att ta emot alla leveranser och montörer när de behagar dyker upp – hemmafru eller personal. Lyckligtvis fixar vi det genom att jag jobbar hemma.
Nu sitter jag på vår nya, snygga stol vid skrivbordet i mitt kontorsrum och känner att det börjar bli ett hem av det här!
Kanske får vi även en soffa i helgen – den skulle ha levererats för två timmar sedan, men när Siddarth ringde var soffkuddarna inte färdigsydda än. Det gäller att aldrig räkna med att få något i tid, så blir man inte besviken.
Jag har vant mig vid att folk inte dyker upp i tid – detta kan man ju även använda själv när det passar, och man behöver inte oroa sig för att nån ska bli sur om man inte dyker upp. Däremot har jag väldigt svårt för när folk inte följer affärsöverenskommelser.
Igår hoppade vi av ett köp av sovrumsmöbler, en jättebesvikelse som innebär att det dröjer minst åtta-tio dagar innan vi får en garderob och en säng. Sovrumsmöblerna skulle ha levererats igår kväll, men när jag granskade dem innan leverans begärde jag pengarna tillbaka. Killen som sålde dem hade lovat att fixa diverse repor och skador, men istället bara kletat på lite mörk färg ovanpå skadorna. Istället för vita repor på valnötsträt fanns det nu svarta repor samt färgfläckar. Sånt gör mig alldeles tokig!
Det närmaste året kommer Indien antingen att lära mig tålamod eller driva mig alldeles uppåt väggarna. Det kan bli vilket som, men jag ska sträva mot det förstnämnda.
En router som enda möbel
Nu sitter jag i vår lägenhet i Powai, en förort i norra Bombay. Äntligen kan vi flytta in! En vecka senare än vi tänkt. Ingenting går enligt tidplan i Indien. Vi har haft lägenheten sen 1 augusti men inte ens nu är målning och städning helt klart. Två killar lägger just nu ett sista lager färg i vardagsrummet och alla ytor är täckta med ett fint, vitt sandpappersdamm. Det har krävts en djäkla massa tjafs för att få saker och ting lagade, städade och målade. Det är utnötningsmetoden som gäller: man måste tjata, tjata och tjata för att det ska hända. In i det sista hoppas folk på att man inte ska orka längre och ge upp så att de slipper arbetet och utgiften. Vår hyresvärd är så snål att han till och med krävde det andra paret nycklar tillbaka när kontraktet skulle skrivas, eftersom de kostat pengar, men där sade mäklaren stopp.
Vår enda möbel för närvarande är en router som ger oss trådlöst bredband i lägenheten. Och detta är trots allt det viktigaste! Efter en vecka utan internet är jag glad att vara tillbaka i verkligheten igen. Om en stund ska dessutom en madrass anlända: den skulle ha varit här för tre timmar sedan, men man får vara glad om den kommer i dag.
Veckan som gått har jag ägnat åt två saker: dels att researcha möbler, elektronik och annat bohag. Dels att ligga i sängen och kvida med så kallad Delhi Belly. Jag var nästan helt förskonad från magkrångel i våras, och var nog lite för kaxig när jag efter drygt två månader i Sverige gick på som vanligt med maten här.
Men nu är jag bra igen och vill därför sända ett livstecken. Jag är här! Det funkar bra! Och snart nog ska denna ekande tomma lägenhet likna ett hem.
Salaam Bombay
När jag åker tillbaka till Indien 1 augusti kommer jag att vara baserad i Bombay, eller Mumbai som staden officiellt heter. Jag ska bo i stadsdelen Powai, samma område som Bombays tekniska högskola ligger i. Siddarth, min kille, håller just nu på att leta lägenhet och enligt telefonsamtal idag kan han ha fått tag i en toppenlägenhet – håll tummarna!
Det finns dock ett för mig oväntat hinder i lägenhetsjakten: det är svårt att hyra lägenhet i Indien när man är ett ogift par. Det är mycket ovanligt och inte socialt accepterat att indier flyttar ihop innan de är gifta. Vi hade en fin lägenhet på gång i veckan och ägaren tyckte att vi lät pålitliga. Dock sade ägarens föräldrar nej pga vår relationsstatus, de ville inte låta lägenheten bli ett syndens näste. Och när mamma säger nej lyssnar de allra flesta indiska män. Därför ligger nu Siddarth lågt med min roll och presenterar sig som ensamboende med flickvän på besök då och då.
Jag vet att det är många som är nyfikna på hur mycket det kostar att bo i Indien. Vi kommer att hamna kring 6000 kronor i månadshyra. Då är lägenheten helt omöblerad – vi måste köpa kylskåp, kokplattor samt luftkonditionering själva, plus alla möbler och köksgrejer förstås.
För 6000 kronor i månaden får vi, om allt går väl, en stor trea i ett trevligt område, med tillgång till “club house” där det finns gym och swimming pool. Ett par restauranger och kaféer ligger fem-tio minuters promenad bort.
Men det är inte som att bo i innerstaden i Stockholm, det sköna cykelavstånd jag har från min lägenhet vid Hornstull försvinner. Det bor omkring 18 miljoner människor i Bombay så staden är väldigt stor och trafiken tjock. Om jag ska resa från mitt blivande hem i Powai till själva stadskärnan i söder kan det ta två timmar i rusningstrafik. Men viktigare än så är att Powai bara ligger tio minuters restid från Siddarths jobb, vilket är en lyx i Bombay. Själv kommer jag att ha ett hemmakontor så min restid består bara av en snabbdusch och frukostyoghurt.
